Så sant som det är sagt

När tungsinnet jagar en och kommit så nära att det nafsar en i hälsenorna, ja då krävs det starka botemedel. Maken, som är en klipsk make, brukar då raskt föreslå att jag tar en sväng i växthuset. Och det är ju så, det botar det mesta av svartsinne, tunga suckar och dystra blickar.

Rosenträdgård står det på skylten jag fått av syrran, och det stämmer ju också väldigt bra - men när regnet strilar känns ändå växthuset som en bättre plats. Alltså greppar jag kameran och galopperar genom regnet ut dit.

I mitt växthus har jag många pelargoner - jag gillar att de finns i alla möjliga former, lukter, storlekar och färger. Förra året köpte jag massor av lite finare sorter, sen la jag en förmögenhet på att hålla växthuset frostfritt hela vintern - och sen, ja sen hade ändå alla utom en dött. Så i år blev det billigare, robustare pelargoner, och i vinter blir det ingen värmehållning.

också favoriten, och dessutom överlevaren! Den har mjuka blad som doftar sandelträ, små söta blommor och frodas snällt:

Men människa  lever ju inte av pelargoner allena, så man får ha lite matnyttigheter också:

Tomat. Black Russian heter den, men den är minsann så grön, så grön. Tycker nog den kunde mogna nu!

Och paprika, som jag odlat för första gången.

Vindruvor. Maken hyser storstilade planer på att göra eget vin. "Bara du tvättar fötterna först innan du börjar trampa" säger jag då.

Om man nu inte vill leva på tomater och paprika helt och hållet, så kan man ju klämma i sig en blåbärssnurra från Evas Hembageri också. Tyvärr växer dessa inte i mitt växthus.

Sen fotograferar jag för säkerhets skull lite annat också:

Växthusgrodan, till exempel.

Och något, som jag tror är en liten fet, flygande höna. Kanske.

Olivträdet...

...och malvan

Hela tiden har jag sällskap av Huliganen. Han deltar med stor entusiasm och liv och lust i mitt fotograferande!

Och sen var det tungsinnet som bortblåst!