... som jag önskar att jag hade en stor hund, en med jättelånga ben - men idag önskar jag faktiskt det. Hade jag haft en sån, så hade han bara kunnat kika över kanten ner i vasken och väsa lite hotfullt:
- du är inte önskvärd här!
Lite sådär ur ena mungipan, på ett sätt som inte kunde missförstås.
Jajamen, kusin Spindel har flyttat in. Uppenbarligen är vår vask vida känd i spindelkretsar som ett schysst plejs. Och maken är ännu inte vaken...
(Av hänsyn till läsarna avstår jag från att lägga in en bild. Det här är nämligen en ännu större kusin, säkerligen uppfödd på idel nyttigheter och proppfull av svällande muskler).
Nu har jag ett bra förslag! Eftersom er vask är vida känd i spindelkretsar är det kanske bästa att alla spindlar samlas just där. Man gör helt enkelt en koncentrerad kraftsamling och gör övriga området spindelfritt. Själv kan jag bidra med en hel hop spindlar av diverse storlekar men företrädesvis ganska bamsiga. Sedan kan du komma hem till mig och nyttja min vask ett par gånger i veckan (och gula med min STORA hund. Vad säger du, genialiskt, eller hur?
SvaraRaderaTvå saker har jag att säga, Irene...
SvaraRadera1. Tack för din omtänksamhet vad gäller dina läsare.
2. DÖD ÅT ALLA SPINDLAR!!
Ja, det var det hela. Inget mer för denna gången.
kära Bitte, du är så genialisk att jag blir rent stum! Gulnings-erbjudandet är ju också oemotståndligt tilltalande... fast att ha en spindelkoloni i vasken? Njäee, det känns inte övermåttan lockande.
SvaraRaderaAngela; kort och koncist och huvet-på-spiken. Och du, vassego, det var så lite, så.
Men Irene då... Vet du inte att spndlar trivs i friska hus? Att det blir regn om man hatar spindlar och att om man tittar riktigt noga så är de ganska söta! Man kan säkert gula med dem också, om man stålsätter sig riktigt ordentligt.
SvaraRaderaKram!
Du Lotti, då får man stålsätta sig. Med råge!
SvaraRadera