Jobbigt har jag det. Slitsamt skulle man kunna säga. Man kunde bli hålögd och tärd för mindre - ja om man nu inte var så förtjust i att äta alltså. Men mentalt är jag nog lite hålögd trots allt.
Nu pratar jag i och för sig inte om mitt jobb, även om det kan vara, tja, just lite jobbigt alltså. Slit och släp. Många och långa timmar jobbas det av den flitiga bloggerskan. Jag stirrar ibland på mig själv i stum förundran och säger att "jamen kära lilla vän, är det du som är så flitig? Det kunde man väl aldrig tro att i denna makliga och bekväma person rymdes en sån liten arbetsmyra?". (Det är inte lätt att stirra på sig själv, men om man vindar med ögonen så ser man i alla fall sin nästipp).
Nej det är Livet som är slitsamt. Hör bara;
Man väcks i ottan av folk som skrålar en i öronen. Och av en hund som gastar "Tyst gubbe, jag försöker faktiskt sova!". Gubben - ok jag erkänner, det var maken - skrålar jamåhonlevautihundradeår, falskt och innerligt. Sen ska man slita med att öppna paket. Och paket, det innebär ju BÅDE snören OCH papper. Slitsamt är rätta ordet. Detta inträffar ideligen, ideligen. Typ som igår till exempel.
Sen ska man svara i telefon (den nya moderna ajfånen), jämt och ständigt ringer det döttrar och söner och systrar och gastar GRATTIS! till en. Somliga sjunger till och med. ("Nu skrämmer du väl skottarna?", undrade jag ängsligt då, men hon försäkrade att hon låst in sig i ett annat rum för att inte någon skulle ta anstöt av märkliga svenska sånger).
OK, det kan man väl stå ut med. Men framöver här blir det alldeles inisjuttsan makalöst jobbigt. Här ska flygas till främmande länder. Eller land. Om man nu ska vara petig och räkna alltså. Man ska behöva besöka den sydengelska landsbygden. Ränna runt i vackra trädgårdar. Dricka afternoon tea. Kanske rentav med clotted cream?! Fatta, så jobbigt!! Fotografera lite. Traska längs vackra stränder. Jämrans också, det blir ju rena rama arbetslägret. Typ Gulag eller så.
Sånt kan man inte utsätta maken och Huliganen för. De får leva ett liv i sus och dus bland knäckemackorna hemma.
Oj, stackars dig. Det är verkligen synd om dig. Engelska trädgårdar som är så....jobbiga. Man tvingas hela tiden gå omkring och vara avundsjuk.
SvaraRaderaÄh, vad jag egentligen menar är: grattis och ha det så underbart kul och ta många bilder!
Avundsjuk? Jag? Aldrig i livet - fy sjutton för att behöva ränna runt och glo på trädgårdar fulla med underbara rosor och fina växter och komma hem med huvudet fyllt av inspiration. Sitta och dricka te tillsammans med S (hälsa!) och äta godsaker som serveras från fat i tre våningar... säger bara NJUT I FULLA DRAG - DET ÄR DU VÄRD! Kram från syrran.
SvaraRaderaJa engelska trädgårdar verkar onekligen räliga. För att inte tala om hur äckliga muffins det finns där borta.
SvaraRaderaHoppas verkligen du får en underbar resa och hälsa värdinnan så gott. Och än en gång grattis på 31-årsdagen!
Är maken underrättad om alla Huliganens frolicintag? Jag tänker mest på den efter bajset. Näe, det är allt bäst du försöker avboka och stanna hemma. *känner oro*
SvaraRaderaNu kan jag förresten kommentera igen! Det var ju bara det att man skulle vara inloggad. Tänkte inte på det!
SvaraRaderaSå synd det är om dig!
SvaraRaderaTänk att folk gastar och sjunger och sedan skickar dom iväg dig till England för att lukta på blommor och äta kladdiga cremér. Jag ska tänka på dig och hoppas att du står ut bland all växtlighet!
Grattis i alla fall!!!
Kram Maja
Tant Grön; du har så rätt! Rena misären blir det, en sådan mental ansträngning att behöva titta på allt det där fantastiska. Hu!
SvaraRaderaAnnika; jag är en medgörlig syster. Jag lovar att njuta! (När det inte är misär alltså)
Anna-Karin; jag hälsar, jag hälsar. Och äter en muffins för dig också.
Jenny; det var ju för väl! Att du kan kommentera alltså. Kan du inte åta dig att hålla ett vakande öga över maken och Huliganen? Så att det inte sinar bland frolicen menar jag?
Maja; tack! Jag tror att med dig bakom ryggen så ska jag nog uthärda...
Har du blivit äldre? Ja, det är lätt hänt... i alla fall om man har tur... Hipp hipp hurra och stort grattis på din födelsedag så här i efterskott! Och ha en alldeles, alldeles underbar semester. Me like Storbritannien!
SvaraRadera