... att ni vaknade en tidig lördagsmorgon, till solig och blåsig dag och tänkte att "nu blir det Nöbbelövsmosserundan för Huliganen och mig!". Sen kände ni att anden var villig men att ryggen var lite motsträvig, så då knatade ni ut i köket för att ta hjälp av en voltaren för mossen-runt-traskandet.
Och när ni då böjer er ner för att hinka i er en munfull vatten från kranen att skölja ner ovannämnda drog med, ja då stirrar ni den här gynnaren i vitögat:
 |
| Stig in i mitt förmak, sa spindeln till Huliganmatten... |
Medge att ni då hade hickat till lite och, med en smidighet ni fram tills dess inte trott er vara mäktig, hade studsat ett jättestuds bakåt?
Eller är det bara jag som är sjåpig?
Det var mej en långbent gynnare, till skilnad från Huliganen. Så det är ju klart att man studsar till, såna ben hör kanske inte hemma i huliganhushållet. Långbentingen var ju inte ens vacker.
SvaraRaderaKära Kerstin, du förstår precis! Inte kan man ha långbeningar i det här hemmet. Hur skulle det se ut?!
SvaraRaderaJag tror jag dör!!! Lägg inte ut sådana bilder på din blogg. Du kommer förlora en mycket trogen läsare, jag bara varnar dig... Fy, vad äcklig! Vidrig! Död åt monstret!
SvaraRaderaHickat till och studsat är liksom inte de rätta orden. Skrikit så att taket lyft sig ligger lite närmare till hands, tror jag. Fy vad rälig!
SvaraRaderaAngela, jag är så ledsen! Jag hoppas jag inte förorsakat permanent skada? Jag vill ju ha dig kvar! För övrigt instämmer jag i dina åsikter. Mer mitt-i-prick än så kan det knappast bli.
SvaraRaderaEmelie; Rälig är rätta ordet! Genomvidrig, avskyvärd, motbjudande och äcklig är andra ord som osökt faller en in.