Lördagen började inte bra, inte med några mått mätt alls. Jag vaknade med huvudvärk, knallade ut med den lille Huliganen (som numera går under namnet Flopsy... av uppenbar anledning). Självklart oror jag mig för hans öra, så jag gick och tänkte djupa tankar om öron och dess konstruktion. Sen kom vi hem till tom brevlåda. Ingen tidning! Suck. Knallade in och möttes av synen av rosorna som jag fått av maken i fredags. Jo för maken, som är en Man med Principer, han hade ju inte köpt några blommor på Alla Hjärtans Dag, så de fick jag i fredags. Uppenbarligen tjurade rosorna över att inte levererats på måndagen så de hängde sorgmodigt med alla sina små huvuden. Kanske hade huvudvärk de också?
Därefter tillbringade syrran och jag hela förmiddagen på akuten med pappa, som inte mådde bra. Det kändes kort sagt som en riktigt skitdag. Ja, jag får be om ursäkt för språket, men det går liksom inte att säga det på något mer verserat sätt.
Fast sen så fick blommorna spa-behandling och rätade på ryggen. Tidningen levererades. Och pappa blev inlagd och fick dropp och blodtransfusioner och piggnade på sig avsevärt.
Och Flopsy, han han är ju faktiskt alldeles väldigt söt även om öronen pekar åt var sitt håll och verkar dessutom inte ha ont alls.
Har man då dessutom turen att ha en händig syster, ja då kan man ju få en present. En sån här till exempel!
Nu kanske man undrar vad detta är? Jo, minsann, det är ett fodral till virknålarna:
Så helt plötsligt blev en skitdag en riktigt bra dag! Söndagen har börjat bra med lång promenad med make och husse i solskenet (milda matilda, vad är det jag skriver?! maken och HULIGANEN, aka Flopsy, skulle det ju vara. Tur man har observanta bloggläsare!). Det är en märklig sak att vandra runt i gammal bymiljö och följa en karta från 1700-talet, men det går! Gissa vems idé det var?.... inte min, kan jag ju säga, men vem tackar nej till en promenad i solskenet? Vi gick väl där och flippade och floppade med våra öron och mådde ganska gott i solskenet. Så jag vill inte ropa hej förrän vi är över bäcken, men söndagsprognosen är god.
Äsch, vad sjutton; jag slänger in en bild på Mr. Öra till!
Fick inte hunden hänga med på promenaden? ;-)
SvaraRaderaSkönt att han är obekymrad om sitt hängöra i alla fall.
Lotta, vilken tur du observerade fadäsen, så jag kunde rätta till det. Klart han fick följa med, hur kul hade det varit annars?!
SvaraRaderaKunde inte låta bli, jag är ju lite yrkesskadad. ;-)
SvaraRaderaBilder på hunden kan det inte bli för många av så där tog du helt rätt beslut! :) /Jea
SvaraRaderaTulle lite...ett öra uppe och ett i minne...
SvaraRaderaMåste säga att det ger honom en viss pondus. Lite som; "Joråsåatt, här ser ni en som varit med om både det ena OCH det andra"
Charmigt!! :)
Jea; känns väldigt bra att få mitt beslut sanktionerat av dig!
SvaraRaderaLarsson; Du har rätt! Det är lite uppsynen hos en man dagen efter en bättre runda på stan över honom...