Vi har annars ägnat oss åt lite renovering; tandborstning, kloklippning och öronrens. Det mesta går bra, man hittar sin rutin;
- med ett rutinerat grepp hasar man fram hunden från gömslet längs in under köksbordet, dit han med sin osvikliga nu-e-hon-på-gång-igen-känsla förpassat sig
- man säger med uppmuntrande röst; nu ska vi klippa klorna/rensa öronen lille vän
- man kastar sig med ett pantersprång efter hunden som åter är på rymmen
- man klipper/häller i geggamoja och uthärdar förebrående blickar
- klart!
Kloklippning går egentligen också väldigt bra. Han sitter snällt i husses knä medan matte närsynt kisar och klipper. Men blicken! Den säger "jag vet det! nu klipper du snart mig i pulpan, jag vet det, jag vet det!!"
Ganska långsint tycker jag. En (1) gång har jag klippt i pulpan och det var för 8 år sedan. Då var han en liten, liten valp och jag var en orutinerad matte. Och okej, jag medger att det kanske inte var bästa sättet att hantera det på att börjar stortjuta, hyperventilera och ringa runt till alla sina hundbekanta och yla i telefonen att man har klippt sin valp så att det blööööder! Ganska orutinerat tycker jag ju nu. Men jag tycker också att let bygones be bygones, är det något att tjafsa om nu? Uppenbarligen är det det. Huliganen tänker inte låta mig glömma.
Öronrens, där är det handakraft som gäller. "Sjåpa dig inte!" säger jag bestämt, medan hunden spelar upp sin version av den Döende Västgötaspetsen. Sätt på honom tåspetsdojor och tyllkjoll som vippar i takt med örat så hade han platsat på Bolsjojteatern.
Han fick dock sin hämnd. På mina byxor.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEfter att ha provat mig igenom ett digert utbud av öronrens (för hund) så kan jag varmt rekommendera Micell som det absolut bästa. Luktar dessutom inte vidrig.
SvaraRaderaJag kan också meddela att det slår Revaxör med hästlängder. Efter att ha provat Revaxör i några omgångar på den egna, mycket envisa, vaxproppen gick jag med en suck över på hundarnas grejor. Och Vips! fem minuter senare hade jag åter hörsel.
Om det sedan är negativt eller positivt beror ju på omgivningen... ;)
Nu ska man inte tala (eller skriva) föraktfullt om öroninflammationer i knäna. Det kan ju vara enbart för att alla hundar gör likadant som fenomenet är så ovanligt i hundägarkretsar? Troligen är det ett vanligt fenomen hos icke hundägare.
SvaraRaderaOch här började den lilla hunden vara långsint vad det gäller kloklippning långt långt innan han blev klippt i pulpan första gången. Han tror på fullt allvar att vi försöker döda honom, och försöker simulera amputerade tassar. Han lyckas faktiskt förvånansvärt bra?
Tack Lotta för diagnosen.... hade ingen aaaaaaning om att värken i mitt vänsterknä var öroninflammation. Nu förstår jag varför värken kommit efter det att jag blev hundlös.
SvaraRaderaKommer raskt att ta mig till apoteket i morgon för att inhandla lämpliga örondroppar.
Ninnie
Malin; Micell? Måste provas! Hur är det på brallor, undrar man? Och beträffande hörseln - det finns tillfällen med en västgötaspets i huset som det kunde vara lite bra att vara lomhörd.
SvaraRaderaLotta; du är ju lysande! Så långt hade jag ju inte tänkt. Om alls? Tänkt alltså. Tycker att detta vore ämne för en "stoppa-pressarna-artikel" hos the Lancet. Eller möjligen British Medical Journal. Varför inte båda??
Ninnie; gör det! Och glöm inte att rapportera vad de sa på Apoteket när du klev in och beställde örondroppar för ditt knäonda.
Jag som är NÄSTAN veterinär känner att en ny värld öppnar sig för mig! Förmodligen är vi på tok för konventionella vad gäller veterinärmedicin? Tänk tixempel fästinghalsband inför nästa firmafest med tafsrisk! Prova vetfix i pigga färger istället för push up! Prova tuggben innan du beställer tid hos tandhygienisten – det ska i alla fall jag göra! (Kostar nada jämfört med ett plågsamt besök hos "fluortanten".) Du är ett geni, kära Huliganmatte!
SvaraRaderaja här är en till som har en hund som tror att man minst sagt försöker dräpa honom var gång man försöker sig på någon typ av hundvård...
SvaraRaderaSå här ser flaskan ut, så du kan erbjuda den ett hem om du skulle snava över den: http://www.veterinarbutiken.se/hudvard/30-douxo-micell-losning.html
SvaraRaderaVad den gör med/för den genomsnittliga svenska byxan har jag inget facit på, det beror nog på om det är döv canvas (jeans är ju kända för sin okänslighet) eller superkänslig ull (som ju ofta får uppleva känslofyllda jakter och romantiska promenader i slottsmiljö)
Bitte; äras den som äras bör; nämligen Lotta! En helt ny medicinsk värld öppnar sig för oss tack vare hennes insikter.
SvaraRaderaJea; jag undrar om det vore lättare med en tik? Om de inte är lika mycket drama queens som hanhundar? (Eller drama kings, ska det heta så kanske?)
Malin: här öppnar sig ju åter ett intressant forskningsfält; tygers senstivitet och sensibilitet. Jag känner att detta är helt outforskad mark.