Tisdag eftermiddag

Huliganen har gått av sitt skift och håller nu arkeologistudenten sällskap i hemmet. Jag kan se framför mig hur maken sitter i sin stol och plöjer bok efter bok, sida efter sida alltmedan Huliganen snarkar i godan ro på mattan bredvid honom. Fridfullt är liksom ordet som kommer för en.

Fridfullt är också ordet för hur det är på kontoret just nu. Strax blir det eftermiddagsfika. Fika i lugn och ro utan att Huliganen hoppar av otålighet främst i kön och tigger ost - faktum är att han är inte bara är först i kön, han är liksom överallt. Helt ogenerat tränger han sig fram så fort ett nytt offer närmar sig osthyveln. Det är märkligt att så pass få kilon kan märkas så mycket.

Han hade ett tufft pass i förmiddags; ost som sagt. Sedan parkerar han sig under bordet för att likt en ostälskande hök hålla koll på alla smulor som kan tänkas ramla ner - ja om nu hökar sitter under bord, mina ornitologiska kunskaper är minst sagt otillräckliga i detta ämne.

Då råkade han bli sparkad på och det hördes liksom. Sen mitt upp i allt tjohejande dök det upp två hantverkare. Och inte nog med det; de bar på en stege! Ja herredumilde, det är väl klart att man måste gasta lite extra mycket då. Vad är det för ett sätt? Komma där och stå på stege och byta lysrör, sånt kan ju inte få passera obemärkt. Huliganen tar sitt kontorsvaktarjobb på allvar, ingen kan säga något annat.

Men just därför så är det faktiskt lite vilsamt just nu. För dem där hemma. Och för oss som är här.