Maken kom nyss hem från nedan omnämnda jubileumsföreläsning och jag meddelade stolt att jag bloggat om Cinthio. Maken läste noggrannt igenom hela inlägget. Jag tror han tyckte att det var väldigt mycket Huligan och väldigt lite Cinthio över det. Att balansen liksom vägde åt fel håll om man nu skulle kalla det ett arkeologiskt blogginlägg. Så nu frågar jag; vill ni hellre läsa om Cinthio än om Huliganen? Va?
P.S. Maken påtalade dessutom att jag fått det mesta om bakfoten. Erik Cinthio är inte historieprofessor. Han är nämligen professor i medeltidsarkeologi. Bäst att tala om detta innan jag får en massa upprörda kommentarer. Fast jag kan ju ändå tycka att spela roll, liksom?
Vi föredrar nog Huliganens upptåg i stället för arkeologiproffessorers, även om dom har intresset för ben gemensamt!
SvaraRaderaStår fortfarande på din sida!
SvaraRaderaMera Huligan!! Även om jag tycker historia eh jag menar arkeologi är rättså intressant, så om jag får välja blir det en levande fyrfotad istället. Visst ben som ben, men den ena sorten är liksom lite knastertorr.
SvaraRaderaSolweig; jag hade en svag misstanke om det! Arkeologiprofessorer i all ära, men går de upp mot en västgötaspets?
SvaraRaderaLotta; schysst!
Kerstin; precis! Alltså, jag tycker ju också arkeologi är spännande. Till en viss gräns. Däremot tröttnar jag ju aldrig på den lille Huliganen.