När man känner sig avgjort, tja, som en ojäst deg ungefär?
När man misstänker att sonen på sitt korta Lundabesök eventuellt glömde att ta med sig sin förkylning när han åkte tillbaka igen? (Fast vem kan klandra honom för det; han kommer hem och hans ömma föräldrar har totalt glömt att sätta på värmen på ovanvåningen igen. På ovanvåningen befinner sig gästrummet. Ynglingen sov iförd yllemössa).
När det mest upphetsande man kan tänka sig är att få gå och lägga sig och vakna upp till en morgon fylld av snoozandets tjusning?
När man dessutom har en anstrykning av anglofili?
Ja då finns bara en sak att göra; baka flapjacks! Alltså, havre, råsocker, smör, sirap, tranbär och aprikoser, det är väl så hälsosamt så man baxnar? Tillsammans med en kopp Earl Grey de Luxe, då spritter det i livsandarna igen.
Medan man väntade på att flapjacksen skulle baka sig klara i ugnen röjde man i köket. Då mötte man en blick. En förebrående blick. En som sa: jag har trååååkigt! Jag erbjöd raskt Huliganen att hjälpa till och torka disk, men han bara fnös. Så då fick vi ju leka gömme; Huliganen väntar i köket och jag gömmer små frolicbitar; i vedkorgen. I soffan (jaja, käre make, på den sanktionerade filten!). I bokhyllan. På sänggaveln. Ovanpå (den sorgligt dammiga och oanvända) träningsväskan. Då blir det sprutt på Huliganen också! Trots att han inte fick smaka någon flapjack.
Oj, oj, de där munsbitarna ser smaskiga ut. Finns det kanske rentav några kvar för provsmakning??
SvaraRaderajag provsmakar också gärna! Och vad fin din kopp är - måste bestämt leta rätt på min också! Kram
SvaraRaderaAngela, om du skyndar dig, så! Fast nu är det snart kvällste igen, så risken är att de tar slut.
SvaraRaderaAnnika; klart du ska leta reda på din! Den är ju också jättefin.