Om att drömma sig bort

Måndag kväll och lite råkallt - vad gör man då? Tja man kan ju drömma sig bort, till varmare dagar, soligare trädgård, blommigare rosor... men det känns nästan övermåttan tufft att få till såna drömmar. Så jag nöjer mig med att visa bilder från söndagens promenad. Inga rosor. Ingen sol. Men en ledig stund i alla fall, man får vara nöjd med det lilla.

Maken, Huliganen och jag drog till Lomma by the Sea. I ärlighetens namn ska sägas att Lundåkrabukten inte tillhör Sveriges mest anslående kuststräckor. Tvärtom. Ganska platt och...tja... platt. Inga sanddyner. Inga skärgårdsöar. Inga klippor. Ingen dramatik.

Men däremot en Huliganhund! Och det väger väl upp det mesta?

Maken, han är ju ingen promenerare (eller kan det heta 'promenör'?) direkt. Men nu ville han följa med, jo för han ville se hur mycket is det är. Om man kunde tänka sig hur det var när Karl X Gustaf tågade över Sundet och slog dansken såväl med häpnad som med muskedunder i huvudena.

Men det vill jag ju bara ha sagt att hade han traskat ut här, han som var ganska rund om magen, ja då hade han inte kommit så långt. Maken var lite besviken, den här isen kändes inte historisk på något vis alls! Huliganen var inte heller så imponerad, vilket han visade på ett manligt sätt.

 

Men även om vi inte kände historiens vingslag så kände vi andra vingslag - knökfullt av fåglar av olika slag. Det var... vita fåglar. Och gråa fåglar. Och frusna fåglar. Jag kände hur innerligt glad jag var över att inte vara fågel och behöva doppa mig i det där kalla, våta!

 

 

 

 

Och detta var dagens lilla ornitologiska betraktelse. Roligare än så här blir det inte en måndagskväll.