Hallelujah moments

Jag känner redan nu, så här i inledningsskedet, att det finns en viss risk för spretighet i det här blogginlägget. "Osammanhängande babbel"  kommer förmodligen att väl summera det. Så tag varning alltså, läs på egen risk!

Jo alltså; jag har inte riktigt känt igen mig själv. Jag har liksom gripits av ett lätt vansinne. Virkningsvansinne skulle man kunna säga. Lite pinsamt har jag nog tyckt att det varit, det är definitivt tantvarning på handarbete. Trodde jag.

Men så läste jag en stor artikel i Svenska Dagbladet häromdagen. Att det är inne så det sjunger om det med garner, stickor och virknålar. Att folk står och sliter såväl ull- som bomullsnystan ur händerna på de lokala garnmånglarna. Att det virkas, stickas och knörplas isåväl koja som slott. Garn är Hett! Alltså är jag inte det minsta tantig utan tvärtom oerhört med min tid. Nästan lite avantgardistisk skulle man kunna säga.

En annan sak med mig är att jag har våldsamt lätt att gripas av entusiasm. Sätta igång projekt. Inbegriper det lite shopping av trevliga attiraljer; desto bättre! Fast sen är det ju det där med att slutföra.... det är ju liksom så mycket roligare att bara börja på nya trevliga projekt.

Ibland slår jag mig dock med häpnad och slutför faktiskt något. Och titta här! Pukor och trumpeter!

Jag har minsann stickat klart något, nämligen vantar av restgarn. Så i ett enda nysande så är jag inte bara sparsam, jag är även färgglad och ordentlig, en sån Som Slutför Projekt. Detta tycker jag man kan fira med en bild till. Titta och njut! Är inte detta ett hallelujah moment så vet då inte jag vad man ska halleluja för.

Men de skulle ju invigas också. En ovetande omvärld måste ju få bli varse min flit, min nit, min... ja min förträfflighet i största allmänhet. Hur skulle de invigas? Inget sätt kunde väl vara bättre än att göra den omkringliggande landsbygden osäker tillsammans med Briarden, Beardisen och derases Matte. Jojomen. Två timmar har vi nu rantat runt. Man kunde välja att gå på isiga vägar. Eller leriga vägar.

Nä just det. Ingen av oss gillar is. Men vi hade så himla trevligt att hela promenaden, med leriga hundar, randiga vantar och allt ändå kvalificerade sig med råge som ett hallelujah moment.

Nu ska det snart fortsättas med lite hotta aktiviteter. Låt virknålen glöda! utropar jag och känner mig så icke-tantig som allra helst.

I ugnen väntar just nu muffins fyllda med hallon och mörk choklad. Jag känner med förtröstan att det snart kommer att bli ett hallelujah moment till.