Höstrusk och grammatik

När man är så trött att ögonen går i kors när man kommer hem från jobbet. När huvudvärken dunkar bak skallbenet.

Då är det ok att det helt plötsligt har blivit höstigt och ruggigt, så att det liksom känns tillåtet att kura inomhus under en filt. Bredvid sig i soffan har man en kurande Huligan, fast på filten i stället. Men herregud, inte ska vi hänga upp oss på prepositioner här - 'under', 'på' det är väl inte så väldigt noga, inte ska man bry sig om såna petitesser?

Visst är det märkligt med prepositioner förresten, när man tänker närmare efter? Inte är väl jag den enda som i sömnen kan rabbla an, auf, hinter, in, neben, unter, vor, zwischen? Eller durch, für, gegen, ohne, um för den delen? Och hur mycket nytta har man haft av det, undrar man? Blev livet bättre av att man svettades över ablativus absolutus till exempel? Personligen får jag nog tycka att livskvaliteten höjs betydligt bättre av att ha en hund i huset än att veta vilka prepositioner som styr dativ eller ackusativ. För - handen på hjärtat - kommer man någonsin ihåg det när man står där och ska knaggla fram en mening på något utrikiskt tungmål?

Nej, en hund, det är det som lindrar huvudvärken! Det, plus att maken serverat pasta med lax och vitvinssås. Faktiskt bättre än Ipren.