Livet...

...består ju inte bara av mat och hundträning och vin och blommor och choklad. Även om man får medge att alla dessa beståndsdelar är väldigt bra och nyttiga ingredienser i ett gott liv! Nämnde jag 'choklad' förresten?

Nej, ibland vill man kreera lite också! Och just nu vill jag kreera en sån där modern schal som liksom hänger ihop och som är snodd ett antal varv runt halsen lite nonchalant. Många unga flickor ha en sån. Själv är jag vare sig ung eller flicka men vill ha en i alla fall.

Alltså rotade jag bland mina garner och hittade mitt ljuvliga silke/merinoullgarn från Manos del Uruguay, ett hantverkskooperativ i just Uruguay. Vilket man ju kan sluta sig till av namnet om man är lite listig, så där.

Så nu stickar jag mig en sån schal. Efter att ha stickat den skotska schalen med alla sina omtag, släppta maskor, uppläggningar och dittan och dattan är det väldigt skönt att bara sticka på i falsk patent. Klarar man att räkna till tre kan man sticka falsk patent - och det känns ju betryggande! Jag klarar nämligen att räkna till tre, hör bara; en, två, tre. Till och med på utrikiska! Ein, zwei, drei. Det ska nog gå bra, det här.

Man kan ju undra varför jag är lite ohederlig sådär och stickar falsk patent, när jag lika gärna kunde sticka ärlig patent? Och det beror inte alls på mitt brottsliga sinnelag, det vill jag bara ha sagt! Nej det beror på att det drar mindre garn och verkar lite enklare.

Nu verkar jag säkerligen oerhört insatt och kunnig som slänger mig med sticktermer så det bara visslar om öronen, men allt har jag hittat på Drops design som har många bra instruktionsvideor som kan vara till hjälp för såna som jag. Såna som inte kan sticka hälar till exempel. Än. Alltså.

Och nu tänkte jag då visa lite bilder på min ungdomliga och moderna stickning. Dels för att alla säkert är ohyggligt nyfikna, dels för att jag ju som sagt har ett ganska nytt objektiv...

Så nu visar jag falsk patent minsann. Alltså, hur vackert är inte det här garnet? Va? Jag kan ju säga att jag har en intensiv och het kärleksaffär med detta garn. Strikt platonisk förstås! Har man en utmärkt make vill man ju inte bedra honom med ett garnnystan. Inte ens med två garnnystan.










 Och sen tänker jag som så, att om jag nu inte ser så där ungdomlig ut, så kan jag ju alltid dra upp den så att den täcker större delen av ansiktet. Kalla mig Fru Fiffig.