Vinskörd

Vinrankan i vårt växthus är nu 4 år gammal och trots att den inte är beskuren så att en vinbonde skulle gråta av fröjd utan snarare tvärtom, så börjar den nu producera hyggligt med vindruvsklasar.

Maken är ju lite vinnörd och han har under sommaren gått där och räknat in klasarna och tänkt sig att nu, nu skulle han minsann göra eget vin! En mycket liten, men naggande god produktion skulle det bli. Eller i alla fall intressant. Lokalproducerat så det förslår.

Klasarna har växt och frodats, men så började ju terminen. Och det har varit artiklar och böcker och seminarier och historiografi så att det susat kring öronen på en och då finns det ju inte direkt tid att börja trampa vindruvor. Inte har vi någon sån där ektunna att trampa i heller.

Förra året var druvorna rätt sura, och det var inte bara räven som sa det, så jag tyckte inte det gjorde så mycket. Men nu! Nu har det ju varit osannolikt varmt och skönt, och idag har jag skördat lite klasar som jag helt plebejiskt ätit rakt upp och ner. Och nu är de söta och goda!

Tänk så bra det är med lite historiografi.