Barcelona

Nu blir det kanske lite mycket Barcelona här framöver, men jag använder ju bloggen lite som dagbok, så då får det bli så.

Jo som sagt, vi tänkte ju oss en liten välbehövlig kombinerad sol-å-kultur-semester, maken och jag. Glada ihågen störtade vi upp ohyggligt tidigt i torsdags morse och rände iväg till Kastrup. Den rara dottern körde oss till tåget, det var snällt av henne tyckte vi. I sista stund hade vi packat ner paraply och yllekofta eftersom vi med tilltagande misstro följt väderleksprognoserna, och det var ju tur det.

I god tid var vi på flygplatsen (om maken läser det här, kommer han att nicka instämmande och tillägga "i FÖR god tid" - jo för jag vill ju alltid ha marginaler, man vet aldrig när det inträffar något oförutsett. Att Öresundsbron rasat till exempel. Eller att tåget kör in i en elefant, ja det är mycket som kan inträffa. Nu gjorde det inte det, så vi hann med en inledande morgonfika på flygplatsen.

Och sen kom vi fram! Vi hittade hotellet, och blev uppskörtade av en taxichaufför. Nåja, taxichaufförer ska väl leva de också, tänkte vi och kastade oss ut i Barcelonas brusande liv. Fast först kastade vi oss in på en restaurang, man måste ju styrka sig med lite mat och rioja om man ska orka med. Sen tog vi (visa av erfarenhet, se ovan) tunnelbanan ner till Placa Catalunya och traskade ner på La Rambla. Ja, jo, jag vet att det är turistiskt, men om man nu är turist, ja då får man väl rätta in sig i ledet? Och det var ingen större uppoffring, det var grönt och vackert och en oherrans massa blommor och tingeltangel och många fina hus.

 Rätt som vi gick där och mös och pös började det droppa. Men vi är rådiga typer så vi kastade oss raskt in på Café Opera och drack varm choklad och cappucino och tänkte att nu, nu lurade vi er allt, nu sitter vi här tills det slutat regna. Ack ja.

Jag är ju dock inte världens mest tålmodiga typ, vilket säkerligen min familj kan intyga. Förmodligen skulle de nicka så instämmande att de löpte stor risk för att få whiplash-skada. Alltså knatade vi ut igen, när såväl cappucinon som chokladen var ett minne blott.

Vi passerade något som såg ut som en marknad? Med en massa folk?

- Vi går in! utropade jag i bästa härförar-stil. Maken var alls icke nödbedd utan vi kilade in på något som visade sig vara en matmarknad, och sånt är väldigt roligt tycker jag. Det var frukt. Det var grönsaker. Det var kött. Det var fiskar av alla de slag. Och det var fårskallar. Ja, jag känner att jag redan nu får be eventuella tittare om ursäkt - en av de följande bilderna är lite rälig, det är den. Och jag känner att epitetet fårskalle har fått en ny innebörd. Men nog med ursäkter och undanflykter, nu kommer bilderna!

För säkerhets skull avrundar jag med lite skinkor.

Men man kan ju inte leva på vin, cappucino och fårskallar allenast, man måste ju ha lite kultur också! Vi vandrade alltså in i de gotiska kvarteren, och hamnade så småningom vid katedralen. 

Där tänkte vi gå in. I all synnerhet tänkte vi det eftersom regnet nu tilltagit och närmade sig syndaflodskaraktär. Vi kilade således uppför trappan. Där stod en vakt. Och det visade sig att inte fick man gå in hur som helst, ånej. Man gick in kvart över, eller kvart i. Inte kunde man helt frivolt kila in 10 i fem, hur skulle det se ut?? Rena anarkin, det var i alla fall vaktens bestämda åsikt. Alltså väntade vi snällt (men tyst muttrande för oss själva) innan vi kom in. Det var en fin katedral. Det enda som möjligen väckte en viss munterhet var skyddshelgonet, i alla fall om man nu kan sin Åsa-Nisse. Skyddshelgonet var nämligen Sankta Eulalia ("den andra?" frågade maken och såg munter ut).

Till katedralen hörde även en fin gård med en vacker klostergång. Och gäss. Vi tittade på dem också, och de tittade högtidligt tillbaka på oss. Här kan man också notera hur blött det är, vilket dock gässen verkade ta med ett berömvärt tålamod.

Och sen, ja sen var det faktiskt dags för en tidig middag och att traska tillbaka till hotellet. För nästa dag skulle vi ju turista mer - och då skulle vi ju göra sånt som man gör när man är på semestertripper med maken... Vilket kommer i nästa inlägg.