... när man börjar dagen med att skutta ur sängen strax efter kl halv fem. Och varför gör man nu det, kan man förundrat fråga sig? Fast om man är en snäll mamma (och det vill man ju vara) så kliver man väl upp för att köra dottern med vidhängande sambo till tåget i arla morgonstund för vidare transport ut i vida världen.
Även hunden tyckte att det var tidigt. I alla fall tyckte han det först när ovanämnda dtr med vidh. samb. traskade ner för trappan från ovanvåningen, då öppnade han bara ett sömnigt öga. Men sen kom han liksom igång när han insåg att det Skulle Hända Saker! Och händer det saker, ja då vill Huliganen vara med. Han påkallade min uppmärksamhet med att slänga ett litet älglik på mig. (Nu är det inte så att vi håller på med någon slags satanism hemma hos oss där vi avlivar älgar på löpande band, vilket man kanske kan tro. Nej liket var i orange plysch och hade kostat 5 kr på Ikea. ) När matte visade sig märkligt okänslig för att få en älg utan horn och med utslitna inälvor i knävecket hävde han upp sin stämma;
- jag vill följa MED!!! tjoade han, varpå vi, av omtanke om maken, unisont väste "ssssccchhhh" till honom. Hunden blev dock måttligt imponerad av väsandet och tjoade lite till.
Jag körde ekipaget till tåget och sen kom jag hem igen och tänkte ramla i säng för att snarka i godan ro en halvtimme till. Det tänkte inte Huliganen. Han var pigg, lät han meddela i bestämda ordalag. Han dängde och slängde med såväl (ex)-älgen och sin dragkampstwittis och jag insåg att faran för ljudliga eruptioner var överhängande. Därför befann vi oss redan kl 05.15 (pip!) på morgonpromenad. Morgonstund har guld i mund, men lite väl arla kändes det trots allt.
Så lite trött är man nog trots allt. Imorgon får det bli den vanliga tiden för morgonpromenad, med eller utan älg, så får det bli.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.