Lättsinne

Det är lätt att man blir lite lättsinnig när det helt plötsligt är sommar, fast det bara är i början av maj. I all synnerhet om man är ledig på denna sommardag. Maken och jag beslöt oss för att spela golf - dels för att det är trevligt, dels för att jag äntligen ville inviga den golfkjol jag fick för en del år sedan och aldrig hann använda innan den liksom blev för liten.

I år har vi bytt till den lokalaste golfklubben, det förnöjer ju med omväxling. Fast då kan man ju inte banan så där som man kunde på den gamla, där man visste vara alla bunkrar ligger (inte för att man direkt undvek att hamna i dem ändå), eller hur långt inspelen blev om man hamnade i samma gamla snår (inte för att man kom in på green ändå). Nu blir allt liksom lite osäkert. Maken visste dock på råd.

- Jag har två banguider, du får den ena! utropade han generöst.

Jag läste och funderade. Efter ett tag blev jag dock tveksam.

- Guiden stämmer inte med verkligheten! protesterade jag. Jag såg att maken tänkte "jamen herregud, det vet väl alla hur ditt lokalsinne är, det är väl samma med en banguide, du är liksom inte gjord för att läsa kartor!". Fast sedan råkade han se att han gett mig en banguide över en helt annan bana och då måste till och med maken erkänna att det blir lite trixigt att applicera den på vår golfbana. Han såg klädsamt ursäktande ut.

Sen råkade jag slå bollen utanför fairway - ja såna små malörer händer så lätt. Men inte nog med att jag hamnade i ruffen, det var liksom väldigt ruffig ruff. Jag stirrade ogillande på bollen som slagit sig till ro på ett otillgänglig ställe.

- Här kan det inte vara meningen att jag skulle hamna! utropade jag och petade raskt in bollen på fairway.

- Nej det får ju vara någon måtta på hur mycket man följer golfreglerna, sa maken medgörligt, men jag såg nog att det glittrade lite i ögonen på honom. Han protesterade dock inte, jag tror att det där med den felaktiga banguiden fortfarande liksom påverkade honom. Och i denna vänliga och kamratliga anda fullföljde vi vår runda och hade rysligt trevligt. Allt blir liksom så mycket lättare och trevligare om man inte är så petimeteraktigt besserwissrig eller vill ha kadaverdisciplin i alla lägen. Lite kreativt och frisinnat tänkande skadar minsann inte.

Sen åkte vi hem till Huliganen och hade en skön eftermiddag i trädgården. Vi har skördat årets första rabarber och gjort dito muffins. Vi har druckit fläderblomssaft och planterat gurk-, chili- och tomatplantor som vi fått av syrrans generösa och givmilda arbetskamrat, så nu ser jag fram emot att äta massor av små goda, solvarma tomater senare i sommar.

En bra dag har det varit. Och än är den inte slut!