Man får ju ändå försöka

...tänkte jag när kameran laddat färdigt. Lite bilder av försommaren kan väl ändå inte skada? tänkte jag vidare, ja igår gick hjärnan verkligen varm.

Nu blommar löjtnantshjärtanen! Små svårfotograferade rackare, i alla fall när det blåser. Blåser, det gör det ju nästan jämt här i Skåne, så ja, det blir väl som det blir. Lite suddigt, lite darrigt men måste allting vara så perfekt jämt? Själv är man ju inte så himla perfekt alltid trots allt.

Äppleträden blommar som besatt, och nog för att jag fotograferar äppleblommorna varje år, men man kan ju inte låta bli? Inte när det är så hjärtskärande vackert och man vet att det är nu, under en kort och svindlande vacker tid som det gamla knotiga trädet är som en ljuvlig gräddbakelse, översållad av skir äppleblom.

Då är livet skönt att leva, och vi tillbringade en stor del av eftermiddagen i skuggan under just det där äppleträdet. Tänk så mycket skönare det är att sitta där och småslumra i en stol än att knega på jobbet en gråkall novemberdag. Behagligare, liksom. Även om jobbet är bra det också, men det råder en sorglig brist på äppleblom där, det får jag nog säga.

Syrenerna är definitivt på gång också. Jag älskar syrener, och önskar varje år att man kunde ha dem i vas och njuta lite av dem inomhus också. Men syrener är frihetsälskande typer som inte vill bli halshuggna och ställda i vas. Och vem vill det, när man tänker närmare efter?

Det var en underbar kväll, vi satt länge ut och åt, pratade, tittade på äppleblommorna, klappade på hunden innan vi gick in och somnade i soffan framför Eurovision Song Contest som ju gick av staplen i vår grannstad. Emellanåt vaknade vi till och konstaterade att jo, det sjungs fortfarande, innan vi knoppade in igen.

Idag hade vi tänk oss en cykelutflykt - kanske ut till kusten? Eller till naturreservatet där vi för en oherrans massa år sedan förlovade oss, just i slutet av maj?

Fast sedan vaknade vi. Till 14 grader och regn. Det var tur att jag tog de där blombilderna igår, för idag ser äppleblommen ut så här...

Huliganen och jag har förvisso ränt runt nere vid Höje å och blivit väldigt blöta och åskade på, men nu känns det som att det är dags för en innesittardag. Och värre kan man ha det - lite läsning, lite matlagning och lite garnrelaterade aktiviteter, det känns som ett bra alternativ.

Det föll sig ju så att jag i torsdags var i Malmö och träffade en vän, och då råkade vi hamna på Davidshalls Garn, man gör ju så lätt det. Det är inte så att jag behövde mer garn, det vore en grov osanning. Men det är ju så lätt hänt att det följer med hem en härva ändå, en i mjukaste merinoull, som nog ska bli en liten, liten schal ändå. Nu är frågan; kommer jag att kunna avhålla mig från att börja lägga upp maskor och sätta igång tills jag är färdig med de andra projekten som jag har startat? Svår fråga det där... det känns som att utgången är oviss! (eller inte).

Det blir nog en bra dag, det här också.