Terapi

Det har varit lite mycket de senaste dagarna - inte mycket på ett dåligt sätt, inte alls, men mycket på ett... mycket vis!

Igår erbjöd sig maken att ta med sig mat och komma upp till jobbet utfodra mig på kvällen när jag jobbade över, och det var ju väldigt snällt, men jag kom ändå hem till sist och blev utspisad med boeuf bourg...ääähhh... hur-det-nu-stavas. Gott var det i alla fall.

Idag kom jag ändå hem inte så sent. Det regnade. Men det var liksom ett varmt regn, så efter att ha traskat runt med hund, syrra och Zoya på liten promenad gick jag ut i trädgården. Jag gödslade i rabatterna. Jag myllade ner. Jag rensade ett eller annat ogräs. Jag jagade bort Huliganen ur rabatten när  han stod och provsmakade hönsgödseln som jag ännu inte hade fått myllat ner. Jag planterade ut lite vaxbönor. Jag grävde upp och flyttade om lite äventyrslystna rudbeckior som inte velat hålla sig på sin plats utan gett sig ut i vida världen.

Och trots regn så är det något oändligt kontemplativt att få pilla lite. Få jord under naglarna. Få känna sig ett med Moder Natur. Få lite balans i sifferharvandet.

Det är det som är det bästa med trädgården, att den är terapi för själen. Det, och att Huliganen kan ränna runt som en skållad råtta i den med bollen-i-snöre i högsta hugg, vilket han säkert ser som en annan form av terapi.