Yllevantarna åkte av

...för sköna maj spottade upp sig avsevärt!

Nu har det åter varit en sån där bra dag, en dag när man är ute hela tiden. Huliganen och jag har jobbat i trädgården och fröjdats åt allt som börjar växa; rabarbern ser skrynklig ut, men är på gång.

Grönkålen likaså. Och vinrankan! Nu börjar det, nu blir det snart grönt i hela växthuset. När vi sedan hittade vitsippor nere i vitsippshörnet, ja då var lyckan total.

Men vi har inte bara tittat, ånej, vi har jobbat hårt också! Fyllt på jord i pallkragarna, krattat och gjort fint inför sådden som skulle ske. Jämt och slätt blev det och jag var mycket belåten med mig själv. Ända tills jag tittade en gång till; det var fullt av små gropar och  hål i det som nyss var slätt och fint?! Märkligt. Mina blickar föll på Huliganen som just höll på att massakrera en upphittad pinne.

- Har du klivit i mina pallkragar?? frågade jag ampert.
- Det känner jag inte till något om. Inte alls. Jag är totalt oskyldig! sa Huliganen skenheligt, samtidigt som han försökte dölja sina jordiga tassar.

- Jamen herredumilde inte kan du traska runt där jag ska SÅ!! påtalade jag bestämt sedan.

Då tyckte Huliganen att jag var tjatig. Sen tyckte han att vi skulle kasta boll. Och hur det nu föll sig så blev det väl lite bollkastande. Jag förstår inte riktigt hur det går till, men den hunden har matte hårt lindad om lillfingret.

Sen har det blivit en halv runda golf också (man hinner bara med en halv runda när Trädgården kallar). Lite chokladmuffins bakade.

Snart blir det middag i växthuset, en helt chili con carne. Det kan nog bli ett glas vin också. För att fira Sköna Maj, som ju faktiskt visat sig från sin bästa sida ändå.