Igår kväll var årets första sommarkväll; maken och jag satt ute till klockan 21 och åt mat, pratade och drack ett glas zinfandel. Huliganen ägnade sig mest åt att tigga av maten (zinfandeln gav han blanka faderuttan i). Det var ljuvligt!!
Imorse vaknade man till regn. Regn och faktiskt lite åskmuller. Det var knappt man hörde det, men det räckte att kolla på Huliganens svans som låg klistrad runt baken på honom - ja så långt den lilla svansstumpen räckte, alltså. Svansbarometern pekade definitivt på Åska.
Vad gör man då? Svär man över regnet? Beklagar man sig över dessa naturens nycker, hälla vatten över en på detta ovänliga sätt?
Nejnej. Man tänker på sitt nya köksträdgårdsland som maken grävt i sitt anletes svett. Man tänker på de små moröttsfröna, salladsfröna, för att inte tala om rädisorna. Och dillen! Glöm inte dillen!! Frön som man omsorgsfullt sått i den välkrattade ytan. Frön som man bestämt frejdat för Huliganens tassar. Och då blickar man upp mot den droppande himlen och säger belåtet:
- det gör gott för grödan det här!!
Det är då man kramar sin inre bonde och känner hur urgenerna slår till. Man vill samla i ladorna. Odla sin egen mat. Skörda och njuta under vinterns bistra månader.
Man kanske rentav skulle slå till och skaffa sig en liten hushållsgris? Fast då är ju frågan; vad skulle Huliganen säga? För att inte tala om; vad skulle grisen säga?
Vi får nog hålla oss till morötter och purjolök, toppat med lite grönkål, tror jag.
It rained here too, and after such a gloriously sunny weekend we had hopes of summer.
SvaraRaderaI am so behind with everyone I seem to have missed your holiday posts ... looks like you had a good time :)
Rain is needed... (at least here), but somehow, one doesn't want it during daytime anyway.
RaderaWe had a lovely time! Even though it was raining a lot of the time, but if you can't have fun in the rain, then you would have a difficult time in my part of the world!
Ha ha, den inre bonden. Vilket träffande uttryck. Känner precis likadant - mest hela tiden. Såg på Trädgårdsonsdag i veckan och kan konstatera att även Pernilla där har en inre bonde som vill ut. Hoppas jag får använda ditt perfekta uttryck?! Kram, Arbetskamraten
SvaraRaderaKlart du får! Visst är det märkligt hur man går igång på att det spirar små salladsblad och persilija och sånt. Men än har jag inte nått det stadiet att jag går ut och anlägger en havreåker i trädgården i alla fall!
RaderaStort tack för plantorna - det ska bli kul att skörda från dem!
Kram