Morgonpromenad

Nu tänker jag i och för sig raskt förvirra begreppen - kalla ett inlägg "Morgonpromenad" och sen raskt börja prata om kvällen före? Men så är det - det kan ju inte bli morgon om det inte varit en kväll (och en natt för all del) före. Just denna kväll var maken och jag på galej, jo minsann. Vi var alldeles väldigt finkulturella och var på Malmö Opera och såg Trollflöjten. Det var väldigt trevligt, första akten var färgglad, rolig, välljudande och festlig på alla sätt och vis. Sen var det paus, och då hade maken beställt lite lax och ett glas vitt vin och det var minsann inga fel på det heller. Sen kan det hända att jag råkade nicka till lite i akt 2 när Sarastros präster trallade på i templet, det var liksom lite mindre färgglatt festligt och det blev lite som en vaggvisa. Dessutom skyller jag på en intensiv arbetsvecka. Jag tror dock inte jag skämde ut mig genom att snarka, låt mig leva i denna tro!

Sen vaknade jag och Huliganen till en lördagsmorgon, och då hinner man ju med lite mer än den vanliga vardagsmorgonspromenaden.

- Låt oss bege oss ut i vårens famn! Låt oss speja efter vårtecken, sommartecken och alla andra tecken! sa jag till hunden som alls icke var ovillig.

Vi for alltså till Linnebjer - där hade bokarna nyss slagit ut och var så där underbart ljusgröna och samtidigt lite pelarsalslika.

Vitsipporna börjar väl passera sin höjdpunkt, men nog fanns det gott om dem och jag fotograferade förtjust!

Sen fick jag syn på Huliganen, och tänkte "åh så sött! Han luktar på blommorna, precis som tjuren Ferdinand!". Jag hann precis föreviga detta för eftervärlden innan Huliganen bevisade just varför hans smeknamn är Huliganen. Hmpff.

- Har du ingen känsla för naturens skönhet, för vårens under, för det skira och vackra i tillvaron?? frågade jag.

Huliganen lät meddela att han tycker att det är snyggt med Frolic. Tja för all del, en liten välstekt lammstek går också an, tycker han.

Sen balanserades det på stockar. Är man kort i rocken så känner man sig lite mer imponerande om man står på något.

- I'm the king of the world! utropade Huliganen, som inte direkt lider av några mindervärdeskomplex. I all synnerhet inte om matte ligger ner på marken när hon fotograferar så att han ser ännu mer imponerande ut. (Om man inte råkar tycka att han ser väldigt imponerande ut så råder jag er till att inte nämna detta för hunden, för han har välvässade tänder och befinner sig på lämplig höjd i närheten av anklarna).

Sen balanserade vi med dödsförakt över smala, höga spänger också. Det gick bra, kan jag lyckligtvis meddela.

Det var den morgonpromenaden det! Och när jag tänker på att det för några månader sedan på samma plats såg ut så här, ja då blir jag ännu lyckligare... (Här är det på sin plats att varna känsliga läsare, blunda om ni inte känner er mentalt starka och klarar en sån här bild. Jag gör den lite liten, för säkerhets skull).