tisdag 4 januari 2011

Jamen, alltså!

Jag tycker jag är en ganska modest person. En som inte har så stora krav. En som nöjer sig med det lilla. (Ja i och för sig tackar jag ju aldrig nej till lite bubbel, dyr choklad, god mat, trevliga resor). Men nu har jag fått nog. Jag behöver inte mer. Inte mer snö, inte mer halka, inte mer vinter.

Är man född i Skåne så behövs det inte mer än så här. Jag är så TRÖTT på att halka runt, att inte kunna traska iväg i god fart och på långa rundor. Alltid vara rädd för att halka omkull. Klä sig i broddar.

Jag tänker längtansfullt på bättre årstider. Årstider när man ikläder sig sandaler och hund och ilar åstad.  Nu, nu är man som en modern och tantig inkarnation av Bambi på isen. Okej, jag är inte fyrbent. Inte brun med vita prickar och söt. Men vinglig, det är jag. Kalla mig Fru Bambi.

Eftersom jag faktiskt tycker att det är förenat med fara för livet att ranta ut med hunden på blankisen så tänkte jag ju att man kunde ju faktiskt släppa ut honom i trädgården för att göra ifrån sig då och då.

- Skulle du själv vilja pinka i snö som räcker dig upp till magen? frågade Huliganen retoriskt då.

Nej, det skulle jag väl inte.... så jag ryckte väl ut med snöskyffel och skyfflade fram såväl kökstrappa som en liten lagom plätt för en kortbent hundhuligan att pinka på.

- Jag är faktiskt inte typen som pinkar i trädgårdar, meddelade herr Huligankommendant då. - Jag är typen som behöver gå på promenad!

- Åja, sakta i backarna! svarade jag upprört. - Nog har du pinkat i trädgården lite då och då, så varför inte nu?

Men då sa Huliganen att jo, för all del, pinka kunde han väl, men inte utföra Nr. 2 så att säga. Så medgörlig som jag är så ikläder jag väl broddar och rantar runt på blankis, allt för att tillfredsställa en nödig liten hund.

Därför har jag behövt shoppa bort lite ångest. Jominsann. Jag har shoppat virknål och bomullsgarn, här ska minsann virkas grytlappar.

Så kära dotter, om du läser det här; låtsas bli överraskad när det dimper ner snea, vinda, ojämna grytlappar i din skotska brevlåda, nu när du flyttat till nytt hem.

Det lär nog faktiskt ta ett tag, så du hinner kanske rentav flytta både in och ut ur den nya lägenheten?

4 kommentarer :

  1. Jag är gärna med i ditt upprop. Jag vill inte vara gnällig, men jag tror jag hatar vintern. Den är inte anpassad till skånska kvinnor i sin bästa ålder. Så det så.

    SvaraRadera
  2. Du får gärna vara med! Då blir vi två, och det måste väl utgöra en påtryckningsgrupp som heter duga?

    SvaraRadera
  3. Räkna med mig brudar! Jag är inte den som sviker i första taget. Så var vi tre...

    SvaraRadera
  4. Bra Angela, bra! Tur att du sällar oss till oss, snart kan vi nog ha en namninsamling? Det måste väl göra verkan mot snön?

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.