torsdag 13 januari 2011

Anna Weckerin

...det var en kvinna som visste vad hon gjorde. 1598 gav denna rekorderliga kvinna ut Ein Köstlich neu Kochbuch. Uppenbarligen en rasande succé, eftersom den kom ut i reviderad upplaga 1609, utökad med ett kapitel om pastejer. Fast nu struntar vi i pastejerna och går rakt på the hard stuff.

Jo för vad vore mer passande att utfodra en historiskt lagd fölsegris till make med än lite historisk mat. Fast jag vill ju inte laga gristassar och sånt, utan huvudrätt fick bli kalvlever anglais - gott, nyttigt och... tja... gott!

Till desserten ville jag dock ha lite av historiens vingslag, så då fick det bli Päron och Vinbärskaka. Till all lycka finns det någon behjärtansvärd människa som översatt dessa recept till lite mer begripliga instruktioner. Frau Weckerin visade nämligen ett sublimt ointresse för att ge några som helst måttangivelser. Eller för den del gradtal och tid i ugnen. Baka den mör och inte för torr skriver hon, och det är ju en nyttig uppmaning, fast kanske något knapphändig instruktionsvis.

I denna kaka ingår - som den listige redan räknat ut - päron och vinbär. Och ingefära, muskotnöt och kanel. Väldigt god om jag får säga det själv i all blygsamhet.



Det finns ju gränser för hur mycket kaka man orkar äta, även om jag medger att kakätningskapaciteten är hög. Således fanns det kaka kvar. (Obs! fanns).



Och jo, den var god idag med!

7 kommentarer :

  1. Mums! Tänk att lyckas med recept i från den kokboken....lagom är bäst, jo jo men om man behöver veta lite mer om hur det går till verkar ICAs något lättare. Men varför göra lätt när man kan göra svårt? =O)

    SvaraRadera
  2. Han verkar väldigt väl omhändertagen din "artefakt". Antagligen har han förtjänat det så hälsa och Gratta om än lite sent!
    kram Maja

    SvaraRadera
  3. den ser/såg väldigt god ut!!

    SvaraRadera
  4. Åh, det såg väldigt gott ut: mört och inte alls torrt! Muskot är dessutom en försummad krydda, tycker jag. Och kalvlever med bacon och kapris och lök är ju absolut en höjdare. Nu undrar jag bara: jamen vi då?

    SvaraRadera
  5. Ah, så kakan är historia nu? ;)

    SvaraRadera
  6. Jag sällar mig till Bitte. Och undrar också...

    SvaraRadera
  7. Anki; just det! En eller annan handfast instruktion är ju faktiskt inte fel.

    Maja; jodå, han är allt värd lite päronkaka - jag vidarebefordrar grattandet!

    Annika; det var den! Du hade kunnat få smaka - om den nu inte var så god att den redan är uppäten...

    Bitte; du har rätt! Jag försummade er - jag får göra en ny, så får ni komma hit, hela bandet. Vill du ha gristassar också?

    Anna-Karin; just det. Gone with the wind. (Den återfinns på mina höfter).

    Larsson; ja jag erkänner (se svar till Bitte ovan): jag var försumlig. Kom hit, vetja, så gör jg en ny!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.