Med ögon känsliga för grönt

...skrev Barbro Högberg någon gång på 70-talet tror jag. Nu är det ju länge sedan det var 70-tal, man har hunnit med 80-tal med axelvaddar, benvärmare och pastellfärger och hårvolym av fluffigaste slag, 90-tal med yuppies och hennarött hår och har dessutom passerat 00-talet som gått i hundens tecken och alltså bjudit på tillplattat hår under hundträningsmössa.

Oj vad jag rörde till det för mig nu - vad jag skulle säga var att även om det var länge sedan dessa känsliga ögon besjöngs så tror jag ändå det var mig hon skrev om. Grönt, det är liksom jag det. Jag kan gå ut och köpa garn till exempel, och vara fast besluten att komma hem med någon glad färg. Någon som piffar upp. Och som inte är grön (eller möjligtvis gul) som omväxling. Kanske lite piggt rosa? Lite förföriskt blå? Hejsan-svejsan orange?

Det går väl sådär.

Jojomen, det handarbetas för fullt - vad ska man göra när det är halt och eländigt och i stort sett omöjligt att ränna landsbygden runt med hunden i släptåg? Sen får jag ju säga att det kan vara något oändligt terapeutiskt med lite virkning eller stickning. Påtagligt liksom. Det man har gjort, det syns och är högst verkligt och färdigt. Ja om man inte repar upp det alltså. Ibland när man kommer hem från en dag när man tänkt, tänkt, suttit i möte, skrivit lite, tänkt lite till så har man ju inte så himla mycket resultat att visa upp och då är det skönt att klappa på en liten mormorsruta eller nöjt betrakta ytterligare ett färdigvirkat varv på schalen.

Man kan fortsätta på det gröna temat. I går åts det lite danskt här; flaeskesteg med knaprig svål, hemgjord rödkål, skysås och brysselkål. Till detta dracks en Kanonkop Pinotage som verkligen inte gick av för hackor. Mild och blid till sinnes efter mat och detta vin bjöds såklart även hunden på en smakbit. Förutom stek låg det även någon liten brysselkål på tallriken. Varför äta brysselkål när man kan dricka Pinotage och knapra svål tänkte jag? Hunden är ju en avgjord grönsaksföraktare, och dessutom fantastisk på att sortera undan minsta lilla salladsbit eller ärta.  Dock visade det sig ju vid ett tidigare tillfälle att han åt savojkål. Och se på sjutton! Nu slank även brysselkålen ner.

 

Man kanske ska prova med sauerkraut nästa gång?