Igår åkte julgranen ut - enligt traditionen var det undertecknad som plockade av allt pynt, öste ut granen genom altandörren och sopade/dammsög upp (de flesta) barren. Lagom tills detta var klart kom (också enligt traditionen) maken ner i vardagsrummet och sa att "behöver du hjälp?". Han har en osviklig timing, den mannen!
Och precis som varje år så sa jag belåtet att "lika roligt som det är att ta in och pynta granen, lika skönt är det när den åker ut". Dels för att jag tycker det, dels för att det hör till att säga det; hur skulle det annars se ut om man bara rev av glittret och kulorna och hivade ut granen alldeles oackompanjerat av snusförnuftigheter?
En annan tradition är att sonen fyller år idag. Med osviklig regelbundenhet fyller han år den 3 januari, år efter år efter år...
Eftersom han ju inte bor hemma längre har vi inte kunnat sjunga för honom. Detta tror jag såväl han som hunden uppskattar. Hänsynsfull mamma som jag är har jag heller inte ringt ännu och brölat "jamåhanlevautihundradeår" i telefon. Men snart är det nog dags?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.