I detta inlägg nämns inte hunden alls, märkligt nog

Det behövdes mer garn. Och eftersom jag är en modern handarbetstant så beställde jag, med viss bävan, på nätet. Sen gick jag där och väntade. Bet på naglarna och suckade otåligt. Varje dag rusade jag ut till brevlådan och tittade. (Fast vad jag gjorde det för, det begriper jag ju inte, för i dessa moderna tider så får man ju ett sms med meddelande om att garnet är för avhämtning, så de där suktande turerna till brevlådan, de kunde jag besparat mig).

Men nu är garnet här! Titta så fint! Jag medger, jag hade svårt att välja färg.

Fast sen så kan man ju inte köra igång med virkning direkt - härvor måste nystas, det kommer man ju ihåg sedan sin barndom när man fick hjälpa mamma med det. 

Raskt grep jag mig verket an. Jag nystade och jag nystade och sen nystade jag lite till...

- Vad gör du? undrade maken förbluffat när han passerade.

- Jag står här och letar efter den röda tråden, svarade jag då.

Fast, kom jag sedan att tänka på, jag har ju inte köpt något rött garn! Var ska den röda tråden då komma ifrån? Jag får kanske beställa lite till?