Söndagsmorgonplan

Jag hade en plan för söndagsmorgonen. Den var så här:

1. gå upp tidigt
2. åk ut med hunden och fotografera gryningssolskenet
3. motionera bort lite av gårdagens bubbel och tårta

En bra plan på alla sätt och vis, det tycker jag även så här i efterhand. Hur blev det då? Tja det sprack redan på punkt 1 kan jag meddela. Hanen hade hunnit gala minst 37 gånger innan jag hasade mig ur sängen, och klockan var redan 07.20 innan vi var ute vid Måryd, huliganen och jag. Maken låg då forfarande fast förankrad i sängen, hans plan för söndagsmorgonen var uppenbarligen som följer:

1. sov

OK, tänkte jag, det är ju ändå hyfsat tidigt, och kameran har jag med, vi vandrar vidare i planen. Men ta mig tusan, det sket sig även på andra punkten! Jo för solen som enligt alla meteorologiska källor skulle lysa över oss den var inte där. Förmodligen följde den makens plan. Nu var goda råd dyra. Dock återstod punkt 3. Här fanns ju fortfarande möjligheter att rädda något av planen.

- Spring du! sa jag uppmuntrande till Huliganen. -Här behövs motioneras, och matte orkar inte riktigt. Jag delegerar det till dig, det är ju så modernt. Och som han sprang, min lille kompis! Han bangar inte för lite motion minsann.

 

 

 

 

När Huliganen ränt upp och ner i backen så att kalorierna farit all världens kos och jag kände att nu, nu var nog såväl princesstårta som cup cakes ordentligt bortmotionerade var Huliganen törstig. Vi vandrade då bort till Boijsens dammar.

Väl där fortsatte denna dag i motsträvighetens tecken, för vad hittade vi väl då? Jo is!! Jädrans vilket hårt vatten, tänkte Huliganen.

 

 

Jaha, vad skulle man nu göra? Nu när man inte kunde fotografera soluppgånger, rosor i motljus, blommande liljekonvaljer?

Villrådig stod jag där med kameran i högsta hugg, men så föll min blick på världens vackraste motiv; Huliganen himself!

 

 

 

Fast nu börjar jag ju undra om det är lite för mycket hundbilder här? Kan det vara för mycket hundbilder är ju nästa fråga? För säkerhets skull får jag väl slänga in en annan bild. På något som inte är en hund.

 

Tja, det var väl det. Min fina plan gick ju rent åt fanders, men det var en skön runda ändå tycker vi, både Huliganen och jag. Maken som följde sin plan till punkt och pricka tycker nog det var minst lika skönt att inte följa med.

Men observera nu! Nu har jag faktiskt skrivit flera rader utan att lägga in en hundbild, så nu är ni väl mogna för en till, nu när man är inne på sluttampen? Och då en bild på en sluttamp i verkliga livet, eller IRL som vi moderna människor säger.

 

Och nu, nu är det dags att baka chokladkolakakor. Nu hinner jag faktiskt inte sitta här och blogga längre.