Solen visar dock andra sidor av tillvaron. Till exempel visar solen att ens fönsterrutor är alldeles väldigt oputsade. Då ställs man inför ett val; ska man putsa fönsterna på huset eller på växthuset? Ja det är konstigt som det kan bli, men det blev liksom växthuset som drog det längstra strået. Så jag och Huliganen vi putsade och torkade och sprätte vatten och jagade förskrämda spindlar. Väldigt roligt måste jag säga!
Men på tal om växthus så är det så att vi veckan hade vi en snubbe (eller faktiskt en snubba om vi nu ska vara skrupulöst ärliga) som var här och värderade huset. Inte för att vi vill sälja, ånej, men för att det var gratis och gratis är ju alltid bra - förvisso har väl Churchill rätt i att gratis ska vara kall, torr och champagne men okej, varför skåda given granskning i munnen?
Snubban kom, släpptes över tröskeln av huliganen och utförde sitt värv. Själv var jag på jobbet och sprätte papper så jag fick ju inte höra domen i första hand utan fick förlita mig på makens resummé.
Jodå, sa maken, domen hade varit på den positiva sidan och en värdering hade givits.
- Men vad sa hon om vårt växthus då, det måste väl ha satt sprätt på priskalkyleringen mot mount everestska proportioner? frågade jag.
Växthuset är ju liksom min stolthet, min lekstuga och min privata terapihörna. Det kan beskådas i detta inlägg . Visst är det fint?!
Men nä, maken sa att människan inte hade sagt något alls. Inte alls hade brustit ut i glädjetårar, inte ropat att detta, detta skulle liksom få varenda människa att lätta på plånboken!
Nähä.
- Men (sade maken tröstande), däremot hade hon blivit väldigt förtjust i hans lekstuga ! Den hade fått dollartecknen att dansa jenka i ögonen på henne.
Ja, jo, visst är det bra, för visst gillar även jag makens lekstuga. Men hur är man funtad om man inte förstår storheten i mitt växthus?
Och eftersom hon dessutom hade sagt att hela huset måste stajlas och målas helvitt inför en försäljning (som inte ska ske), så kan man ju bara säga pah! åt henne. Möjligtvis kan man snörpa på munnen också.
Helvitt, det har vi haft. Men vårt hus är inget helvitt hus, det är ett sånt som ska ha röd matsal, gult vardagsrum, grönt sovrum, någon slags annat röd i hallen och guldbrunblommigt gästrum. Och begriper man inte det, och begriper man inte att växthuset är kronan på verket, ja då är man nog inte tillräknelig.
Klart man måste ha en lekstuga, och det var mycket märkligt att mäklaren inte uppskattade din i lika hög grad som makens? Själv har jag ju min lekstuga i form av hundträningslokalen. Det får nog vara bra med det. ;-)
SvaraRaderaBra rutet! Har hon inte hört talas om originalitet? Och ert hus är ju inte precis något rätvinkligt, less-is-more, avskalat utan mer ombonat, värmande färgglatt och välkomnande. Så det så!! Och växthuset är ju fantastiskt (brer absolut inte på för att jag vill bli bjuden på vin eller te eller så i växthuset, nej då inte alls!). Kram Syrran
SvaraRaderaKorkad värderingskvinna som inte inser värdet av ett rejält växthus. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda det bara till att odla i.... växthus är suveräna att ha kräft- och surströmmingsskivor i tex. Man kan ju iof sig inte vara så många där åt gången, men då har man ju anledning till att ha desto fler skivor i stället.
SvaraRaderaSicken tråktant hon var!
Ninnie
Tråktant kan man verkligen kalla henne för! Men mäklare är ett släkte för sig, så kanske förstod hon helt enkelt inte bättre? Stackars människa...
SvaraRaderaLotta; en hundträningslokal! Det måste smälla högt! (Ja om man nu inte är mäklare förstås, för de verkar ju inte begripa något...)
SvaraRaderaAnnika; Klart du blir bjuden, vänta bara!
Ninnie; Så smart du är! Massor med kalas kan man ha! I vårt kan man med god vilja klämma in en 7-8 pers, fast då blir det trångt. Men vad gör väl det?
Angela; tråktant är ordet! Fast du har rätt; hon begriper kanske inte bättre? Ska man tycka synd om henne i stället? Eller ska man bussa huliganen på henne?
Själv gillar jag båda era lekstugor och hade gärna slantat upp lite exra kosingar för dessa. :)
SvaraRadera