- när vi träffades på universitetet förvisso laga mat, men med stöd av en mycket kompetent kompis, till att
- vara en sån som koker potatis i exakt 20 minuter enligt instruktionen, och sen rycker man kastrullen av spisen oavsett om potatisen är färdigkokt eller ej, till att
- så småningom nästan inte laga mat alls, men däremot vara en mycket positiv och uppmuntrande ätare av den lilla hustruns (=moi) lagade mat, till att
- när han tog tjänstledigt för studier ta över matlagningen på vardagar och djärvt kasta sig ut i kokböckernas förunderliga värld
Och nu! Nu har ytterligare en milstolpe passerats. Jag tror faktiskt inte han märkte det själv, det gick liksom på räls. Häromdagen kom jag hem till köttfärs- och spenatpaj kryddad med ost och pepparrot. Väldigt god, tyckte jag, men maken rynkade lite lätt missbelåtet på pannan.
- Det hade blivit bättre om man haft i lite mer grädde och kanske värmt osten sa han, greppade raskt pennan och skrev in förbättringarna i receptet. !!! Det var som i en sån där sentimental film när boxaren som varit utträknad 72 gånger kommer igen i sista ronden och knockar den lede skurken, triumfatorisk musik hörs och inte ett öga är torrt.
(okej ungar, om ni läser det här kan ni hämta upp er tappade hakor nu).
Maken har nu alltså gått från att vara en man som viljelöst styrts av recept till att kreera själv i köket! Jag ska kanske börja kalla honom Jamie? Eller herr Oliver? Alltså, vilket tycker ni skulle passa maken bäst?
Lyckans dig! Tänk den som hade en make som lagade mat... (att äta ost och korv direkt från kylskåpet räknas väl inte som att laga mat?)
SvaraRaderaHar funderat lite. Vad tror du om herr Oliv? Rakt av så där bara? Det borde han väl se som en komplimang, den käre maken?
Tycker han borde vara värd en stjärna i Guide Michelin - din alldeles egna Mästerkock (som är mitt namnförslag) !! Inte Guide Michelin alltså...
SvaraRaderaPassa på och njut, man vet aldrig när det går över. ;-)
SvaraRaderaHerrejesus, undrens tid är här! Jag tycker han borde heta Kenth Varg.
SvaraRaderaNix, min haka ligger fortfarande dar jag tappade den.
SvaraRaderaGÅR det för en man att genomgå denna förvandling? I sådana fall hoppas jag att det är min man som står på tur! :)
SvaraRaderaAngela; jag provade. "Herr Oliv! kom och ge mig ett glas vin!" ropade jag. Men maken såg mest förvånad ut. Han behöver nog vänja sig.
SvaraRaderaAnnika; visst är han värd en stjärna! En stor och vacker en!
Lotta; du har rätt! Så därför njuter jag så in i vassen. Det känns mycket märkligt det hela, och, som sagt, hur länge kan detta saliga tillstånd vara?
Anna-Karin; Undrens tid! Mycket väl uttryckt! Det är som himlafärd, den obefläckade avlelsen och och noaks ark i en och samma make. Typ.
Emelie; du får göra en kraftansträngning och hiva upp den igen - du måste se konstig ut om du är haklös?
Jea; detta var den man som ansåg att laga mat var synonymt med att göra knäckemackor med ost - så förvandling är absolut möjlig. Kan min make så kan vem som helst!
Känns skönt att höra även om jag betvivlar att detta ska hända här hemma...
SvaraRadera