All you need is love

...sjöng ju redan the Beatles en gång i den grå forntid när man var lite yngre, lite fräschare -  men å andra sidan sorgligt fattig på Makar och Huliganer, så vad var det då för nytta med att inte ha hängslams under armarna och skrynkelhud under hakan?

Visst är t texten lite djupsinnig? Man kan ju nu ha en längre utläggning av filosofiskt slag som berör olika sorters kärlek, till maken, till barnen, till Huliganen, till rosorna, till livet i största allmänhet... Eller också kan man nöja sig med att konstatera att man gjort det igen! Virkat färdigt en schal alltså, nämligen den här skapelsen i en teknik som heter kärleksknutar - och visst vet man väl hur det är när det blir litet fnurror på tråden? (Inom parantes sagt, garnet är ljuvligt, en blandning av mohair och silke som väger absolut ingenting, men som faktiskt hade en tendens att fnurra till sig.  Då blir jag lite arg och ryter och sen sliter jag av tråden. Då är det inte så mycket kärlek i luften kan jag ju säga).

Låt mig alltså få presentera; Kärleksknutssjalen itself!



 Notera nu så stiligt jag arrangerat den, och som av en slump bara råkat få med lite rosor i bakgrunden... oss emellan, så är det kanske inte direkt en slump utan ganska arrangerat, men det behöver man ju inte erkänna.

Så nu är ju frågan vad man ska göra nu då? Äsch, det är ju bara en hypotetisk fråga! Jag har ju faktiskt garn till en schal till... garn som jag ju köpte när det haglade i Edinburgh och vi snavade in i en mycket lämpligt belägen garnaffär.

Sjalar kan man väl inte få för många av?