Det är olika med helger

Denna helgen sitter jag i sommarvärmen på altanen, iförd sommarklänning och bloggar. Vi har cyklat till stan. Suttit ute och ätit lunch. Njutit av solen, värmen och livet i största allmänhet.

Förra helgen gick ju mer i lammullskoftans tecken. Jo för syrran och jag drog ju till Glasgow för att besöka dottern. Det var nervöst, det var det - skulle vi komma iväg? Med tanke på illvilliga isländska vulkaner som gjorde sitt för att sätta käppar i hjulet. I rent uppfostrande syfte (se hit, alla isländska vulkaner!) vill jag alltså visa en väluppfostrad skotsk vulkan, en som liksom gjort sitt och som nu vilar på sina lagrar och som möjligen är lite svettig att ta sig uppför, men annars är stillsam och beskedlig, nämligen Arthur's seat i Edinburg.



För övrigt var det en mycket trevlig, om än något kylig och regnig helg. Det regnade dock inte hela tiden, ånej! Men liksom ofta. Det var "paraply upp!" och "paraply ned!" ideligen, ideligen. Vi är dock tre rediga kvinnor så vi löste det genom att ägna oss åt lite shopping bl.a. Bl.a. köpte jag mig en prickig väska, för jag insåg att livet, det är liksom inte värt att leva om man inte har en prickig väska. För säkerhets skull köpte jag mig en prickig plånbok också. Allt för att passa ihop med bloggens prickiga tema.


Sen så åt vi också. Såklart. Man kan ju inte resa bort utan att äta? Fast någon haggis blev det väl inte den här gången.... det blev afternoon tea på the Willow tearooms vilket kan beskådas här! Fast vi åt ju nyttiga saker också, härliga frukostar, gröna sallader, pregnant Jooles pasta ur Jamie Olivers bok, frangipani. Oss gick det ingen nöd på!


 



 



 

 

 

Det är väldigt bra att resa med syrran. Till exempel om man ska sy maskeraddräkter med miljarders paljetter på. Dottern ska nämligen på maskerad där med skotskt tema. Det snillrika barnet har därför valt att gå som ett regnmoln, vilket känns synnerligen skotskt!  (en avgjord förbättring från när hon var barn och prompt ville bli utklädd till bord och jag fick tvinga på henne en tyllkjol och säga ifrån att hon fick väl vara prinsessa som alla små flickor vill - herregud jag kan väl inte sy ett bord?! ). Sy är inte min starka sida. Inte dotterns heller tror jag. Så vi lagade mat och syrran sydde:


 

Ena dagen skulle vi ta en morgonpromenad i Glasgows fina botaniska trädgård. Denna promenad fick till att börja med ske inomhus eftersom himlen öppnade sig. Igen. Det gjorde dock inget, det finns fina växthus där.

Så småningom klarnade det upp, och jag tvingade med mig syrran och dottern att beskåda rosorna.

 

Det klarnade upp mer och mer, och vi vandrade längs river Kelvin och det var riktigt fint, vilket kändes som en angenäm omväxling måste jag säga.

 

 

 

Dottern behövde dock ägna sig åt diverse kemistiska aktiviteter. Hennes moster och jag följde med och ställde diverse intelligenta frågor. Eller rättare sagt, det kanske jag inte gjorde, jag begriper verkligen inget av kemi så jag fotograferade sånt som ändå ser påtagligt ut. Labbglas, till exempel.

Dottern utförde diverse mystiska riter i ett dragskåp, och vi fann för gott att lämna henne där ett tag (vilket hon säkert uppskattade!), medan vi drog oss ner mot stan och förberedde shoppingen.

På vägen hem gjorde vi ett stopp i Edinburgh vilket är en vacker stad. Vackrare än Glasgow får man väl säga, även om jag gillar frejdigheten, vänligheten och andan i Glasgow mycket. Jag förstår förvisso inte vad de säger, men man blir glad av att höra det vilda tungmålet.

Men visst är Edinburgh fint?

Skotsk industri ligger också i den absoluta teknologiska framkanten, se bara här!

 

Det var verkligen en himlans trevlig resa! Mycket prat, mycket mat, mycket shopping och väldigt roligt att få träffa dottern igen. Då blir man så här glad!

P.S. Det regnade inte i Edinburgh. Det haglade. En synnerligen vältajmat liten hagelskur precis utanför en härlig garnaffär så visst kom jag hem med lite garn. Och håll i er nu; det var inte grönt!! Nix ett lila merinoull/silkesgarn fick följa med. Och en härva rött. Men inte den minsta lilla gröna garntåt, vilket kändes lika omvälvande som att syrran besökte en quiltbutik i Glasgow och kom ut utan att ha köpt något tyg!! Jomensåatt. Man kan fortfarande förbluffa sin omvärld.