Tisdagsfröjd

Väldigt bra dag har det varit idag. Först så var det ju jobb, men eftersom jag faktiskt har ett kul jobb så är det inget att hänga läpp över. Huliganen fick passat på och skälla på lite blandade besökare så han var också nöjd.

Också sken solen! Sådär riktigt sommarljuvligt och varmt, men inte för varmt, för när det är det, ja då slokar jag som en vissen tulpan. Herregud, man kommer väl ur vikingaled och tål inte alltför medelhavsaktiga temperaturer. Alltså cyklade jag hem så fort det gick, inget övertidsarbete idag inte. Det kan man ju ägna sig åt vid andra tillfällen. Typ i november eller så.

Väl hemma kunde man ju ägna sig åt lite själsvårdande aktiviteter. Och nu talar jag inte om städa garderober och sånt, eller skura källargolvet. Ånej, jag har en mera konstnärlig och skönhetstörstande själ än så, den nöjer sig liksom inte med träligt kroppsarbete. Den vill ut i trädgården och plocka massor av blommor, till exempel.

Sen vill den sitta på altanen med maken och äta i lugn och ro. Leka lite med Huliganen. Det är sånt som står på min själsliga +-lista.

På bordet låg också dagens post - och då hade jag fått paket från Maja! Jo för jag och Huliganen hade nämligen lagt en röst i en liten tävling och vunnit! Jag som aldrig vinner något, men nu, nu vann jag. Jag har förstått att det är inte alldeles ovanligt att man lottar ut grejer i handarbetsbloggar, och i normala fall hade jag nog fått tyg. Men nu är det ju så att a) jag har ingen symaskin, samt b) jag är inte betrodd med en symaskin. Någonstans har det gått fel i min genetiska kod, jag som kommer ur handarbetsled kan verkligen inte sy. Tvärtom, skulle det gå rykten på bygden att jag skulle försöka, ja det är då folk flyr inomhus, drar ner rullgardinerna och låser dörrarna.

Detta hade Maja koll på; så titta vad jag fick!



Fotot är taget med makens gamla skruttkamera, för inte visste jag vad som skulle dimpa ner i vår brevlåda, då hade jag ju aldrig lämnat kameran ifrån mig.

Detta är en spa-påse - men jag som itne är så spa:ig av mig kommer att använda den till något annat. Men vad? frågade jag mig. Huliganen anlade en min som var tillkämpat nonchalant och likgiltig... Sen föreslog han att jag kunde ju alltid ha den att ha frolic i.



Man insåg att för sin inre blick såg Huliganen saliga framtida promenader, han såg hur han skulle vandra fram längs livets väg vid sin medgörliga mattes sida, och ur denna vackra skapelse skulle frolicen regna ner i hans hungriga gap.

Själv tycker jag dock att detta vore att vanhelga en så fin påse, så till Huliganens stora förtret tror jag det blir en liten virkpåse av det hela. Passar bra nu till mitt nya lilla projekt!