Efterlysning

Inte efter en tappad bloggsug, ånej. Utan snarare efter fler timmar och mer ork. Vad är det för en gnetig rackare som bestämt att dygnet ska innehålla 24 timmar? Är det inte snålt tilltaget?

Själv gillar jag att bloggar uppdateras ofta, hur kul är det att gå in på en trevlig blogg och inse att "nähänä, inte idag heller"?  Nu inser inser jag generat att jag själv inte skrivit ett (blogg)ord sedan i måndags kväll!

Men det har väl inte hänt så mycket att skriva om kanhända. Å andra sidan brukar detta inte direkt hindra mig från att lägga ut texten. Men nu ekar det tomt därinne där hjärncellen ska skvalpa runt. Just nu verkar den ligga och snarka i ett hörn, nästan komatös verkar den.

Jag får helt enkelt ta den lätta utvägen och rekapitulera veckan som gått;

Måndag; jobb. I övermått. Rallylydnad, som tidigare redovisats.

Tisdag; jobb igen. I ännu mer övermått. Tycker mig minnas ett kollapsande i soffan framåt senkvällen.

Onsdag; ja jag är tjatig. Jobb. Övertid. Igen. Häckklippningskrattade efter flitig make.

Torsdag; vårdplanering för gammal far med syster och berörd personal. Och här vill jag bara ha sagt, att någon personal i hemtjänsten kommer jag aldrig att bli, för det har jag inte tålamod till. Jag tycker det är berömvärt och beundransvärt, men jag är inte känd för mitt tålamod. Det är inte det att jag inte har tålamod. Det har jag visst det. Mycket. Men i mycket korta tidsspann.

Ja, sen var det ju jobb igen. Flitig som en myra. Möten. Blablabla. Kvällen tillbringades på brukshundsklubben med en provtävling inför den officiella rallylydnadstävlingen lite längre fram. Själv tävlade jag inte, men jag vill nog ändå hävda att jag var den viktigaste personen på plan. Ja, jo, tävlingsdeltagare och domare i all ära, men hur skulle det kunna bli en tävling utan en funktionär som med myndig röst står och ropar in de tävlande i rätt ordning och håller reda på folk och fä? Va? Det hade ju inte gått om inte jag stått där som Sankta Per och släppt in folk genom himlaporten. Eller in på planen då. (Det där med Sankta Per, det var en metafor, förstår ni, himlaporten befinner sig nämligen inte på Lunds BK:s appellplan).

Och nu är det fredag. Snart dags för....ja ni har säkert gissat! *triumferande trumvirvel dånar ut över Lundaslätten*: JOBB! Men inte hela dagen. Ånej. I eftermiddag ska det motioneras - det ska gås. Med hund. Över stock och sten. Det som ska motioneras är nog dock mest munlädret, för i eftermiddag ska det gås med Briarden, Beardisen och deras Matte. Gudskelov! Det kommer att bli veckans höjdpunkt, det är jag säker på.

That's all, folks!