torsdag 9 juni 2011

Är det för tidigt?

Att prata om julen menar jag. Känns det lite out of season? Blir man kanske rentav lynchad? Men jag tar betäckning här bakom min datorskärm, hukar mig lite och skriver oförtrutet vidare om julens fröjder. Nämligen den del av fröjderna som börjar växa till sig och synas; grönkålen!



Jag har varit väldigt sen med mina sådder i år, jag har ju fnattat hit och dit och det har liksom inte varit någon reda med någonting. Men lite måste man ju odla. Också är det ju det där med maken (jag tycker mig minnas att jag nämnt någon gång att jag har en make? Känns det vagt bekant?).

Maken är hallänning. I Halland äter man grönkål till jul. Maken gillar grönkål. Jag gillar maken. Således odlas det grönkål i huliganträdgården och det resulterar i ett julinlägg redan i juni. Här växer alltså makens (och min, jag tycker det är rätt gott också, mycket bättre än den skånska brun-diton) julefröjd.

...

Fast jag inser att jag nog måste göra lite bot och bättring, man kanske inte kan slänga grönkål i nyllet på folk som snavar in i ens blogg, chocken blir möjligen för stor. Folk bryter kanske ihop, börjar irra med blicken och minns den förfärliga vintern vi hade. Man kan ju inte förneka att julen liksom infaller mitt under isigaste vintertid. Så för att lugna upprörda sinnelag, gjuta olja på vågorna, skänka sinnesfrid och sommarfröjd lägger jag även in en bild på årets första rosenbukett!


Generös som jag är bjuder jag inte bara på Ghislaine de Féligonde och Crown Princess Margareta, ånej, jag slänger in lite kirskål, salvia och romersk malört också. Sån är jag. Givmild liksom.

Kanske bäst att ta en rosenbild till? För säkerhets skull, så att man helt kan förtränga det där med vinter den där avlägsna årstiden ni vet.

Sådär. Nu är det nog lugnt.

6 kommentarer :

  1. Du lyckades blidka mig med rosenbuketten, som tur är! Är det månne Långkål vi snackar om utan att för den sakens skull nämna den förfärligt avlägsna....årstiden? I såfall anser jag mig vara inbjuden till gottebordet ;-)

    SvaraRadera
  2. Det där med julen tog mig inte så hårt eftersom jag i tjänsten ägnat mig åt julen sedan i mars. Grönkål däremot kan jag gärna vara utan. Men rosen ... är det egen uppfödning? I så fall är jag grymt imponerad. :)

    SvaraRadera
  3. Helt ok för mig att du pratar vinter så länge du bjuder på så vackra rosor!!!
    fast det där med kål????
    Nej, det är inget för mig!!!

    SvaraRadera
  4. Anki; japp! Långkål är det, och du är varmt välkommen! Vi brukar äta den till den nylagade skinkan den kvällen vi brukar klä granen. Ska vi säga att du dyker upp vid halvnio-tiden? Blir det bra?

    Lotta; jajamen, egna rosbebisar. Crown Princess Margareta (den där stora med massor av kronblad) är nog min rosfavorit tror jag.

    Maja; För att vara kål så är liksom grönkålen helt ok. Om den lagas på skinkspad och med smör och grädde såklart! Det måste hänga på den gröna färgen, brunkål är inte alls gott!

    SvaraRadera
  5. Det där med kål kan vara för vår del men klockslaget tyckte vi lät lockande. Säg, kan vi få trycka oss in? Vi lovar att inte störa, hålla oss lugna, sitta i en vrå och titta på rosbilder. Och vara alldeles tysta...typ.

    SvaraRadera
  6. Larsson; klart ni är välkomna! Om ni lovar att INTE sitta tysta och titta på rosbilder.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.