Måndag?!

Huliganen och jag, vi är ett organiserat team. Välplanerat och strukturerat på alla sätt och vis. Vi planerar, tränar fokuserat mot vårt mål. Vi går från a till b till c, vi bockar av nr 1 och 2 och 3 i rätt ordning.

Att vi alltså vaknade imorse och tänkte att "tjosan hoppsan! Det är visst måndag igen och då är det rallylydnad och vi har visst inte tränat så värst..." - ja det var ju helt och hållet ovanligt, oväntat, oförutsett och allt möjligt annat på o-.

Vi rev väl av ett eller annat litet moment på morgonpromenaden, men sedan trängde sig ju den bistra verkligheten i form av jobbåsånt sig på. Väldigt buffligt trängde den sig på. Alltså fick jag försöka lösa det här på annat sätt, så att vi slapp att stå där med skammens rodnad på våra fårade kinder. (Det hade väl mest synts på mina,  eftersom a) Huliganens kinder är täckta av päls, och b) eftersom han högaktningsfullt hade skitit i det).

Jag beslöt att försöka införa lite självstudier och sa  högtidigt: "Huliganen! träna dig!", lite som "Sesam öppna dig" tänkte jag.

Gömd huligan

Huliganen visade vad han tyckte om det där med självstudier genom att raskt gå och gömma sig bakom en kruka på altanen. Eftersom rumpan stack ut hittade jag honom och halade raskt ut honom igen.

Då försökte han en ny taktik och påtalade han att han är såsom liljorna på marken, de arbeta icke, ej heller spinna de. På detta svarade jag att med spinnandet fick han göra som han ville, men det där med att arbeta, det kunde ju löna sig...

Huliganlilja

Huliganen funderade lite.

"Hmmmm.... jobba, sa du?"

- Löna sig? undrade han sen. - Får man springa med bollen-i-snöre? Jättefort och du kan inte ta mig?

"Bara försök att ta min boll, säger jag!"

Jag utlovade massor med bollspring men sen så råkade det ju hampa sig som så att jag i min överentusiasum råkade placera bollen högt uppe i päronträdet. Huliganen suckade över sin klantiga matte och lät förstå att skulle han jobba så fick jag nog skärpa till mig lite.

Hoppsan!

Då gick luften ur mig lite, så jag behövde stärka mig med lite rosdoft.

Det kändes rätt ok, det gjorde det... men något saknades.

Fast sen kom jag på den ultimata kombinationen!

Bättre än så här blir det inte; ros OCH Huligan. Perfekt. Inspirerande.

Och i denna anda av inspiration (och lite hjälpt av god korv) lyckades vi åstadkomma en helt passabel uppvisning på rallylydnaden. Gudskelov så växer det inga päronträd inne på appellplan heller, så bollen fick vi med oss hem.

Men nästa måndag, oj vad vi kommer att vara förberedda och vältränade då.