Trädgårdsdrömmar

Jag, som är en obotlig romantisk fjolla, har en inre dröm om hur trädgårdsarbetet ska te sig. Typ som en mental vision som har föga med verkligheten att göra.

I denna drömvärld ser jag mig ofta spatsera omkring i min prunkande trädgård, luktandes på blommorna, iklädd något rent och klädsamt som sveper kring benen och med halmhatt på skulten. I släptåg har jag en väluppfostrad huligan. På armen har jag en korg där jag lägger de blommor jag knipsat av för att sedan kreera blomsteruppsatser värdiga en Karen Blixen. Emellanåt slår jag mig ner i syrenbersån och dricker en kopp te eller rentav ett glas pinot gris. Då kommer maken ilandes och frågar om han kan bjuda mig på en chokladpralin av dyraste slag, massera min nacke eller bara sitta och kasta dyrkande blickar på mig där jag sitter och sorterar rosor och lavendel.

Här har jag alltså helt och hållet sorterat bort allt som har med kompost, snärjmåra, styv lerjord, mördarsniglar, kirskål, bladmögel, bladlöss, gräva, taggar, rivsår på armarna, jord upp över ögonbrynen att göra. OM jag överhuvudtaget tänker på det så föreställer jag mig möjligen en trädgårdsmästare som gör allt det där.

I verkligen livet (eller IRL som vi moderna människor säger) så är det ju oftast dock snärjmåra och kirskål blandat med ryggont som gäller.

Men så, plötsligt, så händer det! Man får känna sig så där ljuvt romantisk ett tag. Förvisso utan såväl pinot gris som chokladpraliner. De dyrkande blickarna var också frånvarande, eftersom maken inte pallrat sig ur sängen ännu. Bortsett från det så var dock allting så rätt, så rätt! (ok, hatten kanske mest var rekvisita...)