Det var ju inte bara Carl Wilhelmson man kunde beskåda på Waldemarsudde - de hade även en utställning med Bilder från Finland - land och folk. Efter att ha tittat på den inställer sig en liten undran - finns det inte en optimal punkt där man fått sitt lystmäte av knotiga, vindpinade finska tallar? Och var det inte så att denna punkt uppnåddes innan man hunnit runt de utställda verken?
Däremot kunde man ha visat mycket mer av Helene Schjerfbeck. Mindre tall och mer schjerfbeck är min paroll.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.