Men trädgården då?

Man kan ju tycka att för att vara en blogg som har ordet "trädgård" i sin titel så skrivs det på senare tid väldigt lite om just det. Det är makar och skottland och föräldrar och mat och vin och hund och lera i en enda röra. Inte ett ord om rosor. Inte ett knyst om perenner, lökar, växthus eller något grönskande överhuvudtaget. Funkiorna (det som är kvar av dem ovan mark) får framleva sina sorgliga höstliv i obemärkthet. Lavendeln likaså.

Har trädgårdsintresset falnat? Har bloggaren rentav gått och blivit skalbaggsnörd?! Eller börjat odla något annat udda, för att inte säga knäppt, intresse?

Nej så är faktiskt inte fallet. Intresset finns där, men har väl gått lite i dvala. När det ser ut så här från köksdörren när man kommer hem från jobbet är det inte så lätt att med entusiasm utropa: hit med en pannlampa, här ska ut och grävas!

Nej detta är inte en modernistisk studie av den urbana människans nattsvarta själ, det är tyvärr min trädgård så här i slutet av oktober. Och till allt detta mörka kan man då lägga en myckethet regn som inte syns på bilden.

Jag är inte typen som jobbar året runt i trädgården, jag tror att både den och jag behöver vår vintervila.

Det är inte så att jag inte alls går ut där, ånej, säg orden "glögg", "fårskinn" och "växthus" och jag är helt med på den linjen, då far jag som en skållad råtta ut i växthuset och tänder stearinljus, värmer glögg och njuter av tillvaron, men för övrigt är jag av åsikten att skånsk lera och jag gör oss bäst på var sitt håll - leran därute och jag därinne med en god bok, en kopp te och en brasa.