Om man då händelsevis råkar ha en liten kortbent sak i sängen jämte, en med generande hårväxt över hela kroppen (nej, jag pratar inte om maken!), ja då kan man sticka ner en hand och lite meditativt klappa den snarkande, fridfullt sovande huliganen (jag pratar fortfarande inte om maken). Det är verkligen avstressande, och när man hör små sömniga ljud ifrån honom så brukar man själv fridfullt slumra in igen.
Ibland blir det dock inte så. I natt till exempel, då blev det inte så. Vi var rätt trötta för vi hade varit i Halmstad och besökt svärmor och sonen som snart drar mot fjärran länder. Sonen alltså, svärmor lär bo kvar på sitt äldreboende.
I någorlunda vettig tid ramlar vi i säng, maken och jag. Maken som läste den ohyggligt spännande skriften "Tre senmedeltida godsorganisationer" somnade ganska snart. Föga förvånande, jag hade fallit i koma direkt. Själv släckte jag strax därpå, och hunden hade knörvlat ner sig i sin biabädd. Friden sänkte sig.
Rätt som det var skuttade hunden upp igen, pigg som en nötkärna. Ut i matsalen och rulla sig på mattan. Jaga sin svans. Springa sprinterlopp mellan matsal och vardagsrum. Från matsalen är det ett trappsteg ner till vardagsrummet och då måste han liksom ta sats när han ska upp igen och då blir det en liten duns. Efter att ha lyssnat på spring - duns - spring - duns ett tag var jag tämligen klarvaken. Sen kom jag på att han kanske behövde gå ut och pinka? Vacklade upp och släppte ut honom i en stjärnklar kall natt. Hunden skuttade glatt ut och tjoade lyckligt. Eftersom jag gissade att alla i grannskapet sov (kanske i imperfekt vid det här laget?) så väste jag "kom in!!" och släppte in huliganen och vacklade i säng igen. Hunden fnattade lite till. Maken snarkade fridfullt. Sen blev det tyst igen. Väldigt tyst. Jag sneglade försiktigt mellan ögonfransarna. Vid sängen står hunden och stirrar hypnotiserande på mig som om han ville säga "du ÄR inte trött, du VILL gå upp och leka med mig". Då drog jag täcket över huvudet och tänkte att en burk sömntabletter, den hade nog varit ett betydligt stillsammare alternativ.
Eller också lånar jag makens bok. Det verkar också effektivt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.