Läsmetoder

Det finns tydligen olika, tycker jag mig ha förstått. Vissa ordentliga (läs: maken), öppnar pärmarna, börjar från början och arbetar sig sedan genom boken för att när de nått till sista sidan slå ihop boken med en belåten suck efter ett väl förrättat värv.

Detta är en gammal fin metod som säkerligen kan rekommenderas. Om man nu är lite rätlinjig, rekorderlig och så, menar jag.

Förresten, jag glömde; maken kan frångå ovannämnda ordning, alltså att ta sig från början till slut i en linjär följd om det finns fotnötter. Fotnötter är fina saker tycker maken. Då myser han och pyser och läser varenaste liten not. Och ibland så trasslar ju nötterna runt bland sidorna och då kan det tillfälligtvis bli lite oordning i läsandet. Allra lyckligast blir han om fotnötterna upptar halva sidorna sisådär.

Personligen tycker jag att fotnötter är ett rackarns otyg.

Sen finns det andra sätt att läsa, mitt sätt till exempel. Jag går ut tämligen konventionellt, börjar från början och allt det där. Om början verkar lovande så läser jag slutet, och sedan ett par avsnitt med jämna mellanrum. Därefter går jag tillbaka till början och läser allt från i en följd (om det nu inte är en deckare med en massa krångliga personer för då måste man kanske gå tillbaka och kolla vem det var som satt bredvid Lady Wimplefjutt på middagen och eventuellt droppade cyanid i hennes glas).

Min metod har den avgjorda fördelen att då behöver man inte flåläsa för att få reda på hur det går. Man har premisserna klara för sig och kan således avnjuta litteraturen i lugn och ro, rulla varenda liten välförmulerad bisats på tungan och småle belåtet åt välfunna adjektiv.

Detta förstår inte maken. Han får nästan slaganfall och låter som om det vore ett brott mot grundlagen att läsa så som jag gör. Han utbrister "men så kan du väl inte göra?! Det är ju fel. Mot alla regler. Man fuskar inte och läser slutet först!!! Så det så."

Han får mig att låta som en rabiat anarkist som kastat all hyfs och all läsetik överbord, som hämningslöst lever i ett laglöst samhälle där man inte vet vad som läses och hur det läses och i vilken ordning.

Jag tycker det är lite coolt. Att jag som är så ordentlig tydligen ligger på gränsen att var en samhällsomstörtare.