Ny teknik

Min man, maken kallad, är verkligen ingen teknikkramare. Jo, jag tar bums tillbaka, när han köpte sin stereolupp för att skärskåda skalbaggar in på deras intimaste kroppsdelar, då packade han ögonaböj upp prytteln och läste ivrigt manualen.

Men annars... Låt mig illustrera detta genom följande exempel. Maken avskyr mobiltelefoner. Hade han fått bestämma så hade vi fortfarande haft vägghängde telefoner där man talade i en tratt och sa "fröken, koppla mig till Stångby 34!". Till exempel.

Fast nu måste han ju ha en mobil. Visserligen obstruerar han detta genom att så sällan som möjligt svara i den, och om han mot förmodan svarar så trycker han ofelbart på fel knapp och kopplas antingen bort, eller också hör man bara dämpade svordomar.

Vilken mobiltelefon som helst tröttnar ju på sån behandling, och hans började visa otvetydiga tecken på att ligga på sitt yttersta trots att den bara var en 7-8 år gammal.

Motsträvigt började maken inse att han måste köpa en ny. Sen lyckades han skjuta detta på framtiden genom att ta över en gammal på jobbet. Allt för att slippa utsätta sig för att gå i in i en mobiltelefonsaffär och behöva ta beslut. Dock visade sig denna nya mobil vara allt annat än samarbetsvillig. Den låste sig bland annat (vilket inom parentes nog maken i och för sig tyckte var rätt vilsamt), så jag sa strängt ifrån att nu måste du nog ändå bita tjuren i de sura hornen och köpa en ny.

Idag när jag kom hem från en dag på stan med systern påtalade maken stolt att nu, nu hade han köpt en ny mobil. Den låg i sin låda på matsalsbordet. Han såg ut som en stolt tupp och inväntade beröm för sin handlingskraft.

Efter några timmar undrade jag försynt om han inte skulle ladda den och göra vad som nu behövs göras för att kunna stå i kontakt med sin omvärld. Maken tittade oförstående och kved: herregud ska jag behöva göra det också?!! Nu har jag ju köpt den, nu får det faktiskt vara nog för idag. Det ska bli spännande att se när det händer något mer...