Höst!

Nu är det verkligen höst - och idag är det höst med utropstecken. Igår var det höst utan någon form av klämkäckhet alls, då ägnade jag en stor del av dagen åt att vara sur och tjurig. När jag hade tjurat och surat färdigt (vilket infann sig ungefär när maken kom hem från golftävling och inledde projekt muntra-upp-den-lilla-hustrun. Hans metod går ut på kramar och pussar, och det är ganska ofelbart faktiskt. Jag kämpar emot ett tag, men sen får det ju vara färdigsurat) började jag ändå tycka att dagen var ganska bra.

Dessutom skulle vi ju ha gäster så då får man laga mat och det är kul. Duka fint är också kul, och vår matsal gör sig liksom i höstskrud, det tycker jag nog. Färgsättningen är snodd - vi var på Waldemarsudde förra året också och då tyckte vi att färgen i galleriet var så fin, så något sånt skulle vi ha. I boken om Waldemarsudde stod det att den hette pompejanskt rött, så vi provmålade matsalen i olika röda nyanser så att den såg ut som om den fått böldpest. Men det är rackarns svårt att hitta en rätt röd nyans. Till slut ringde jag upp och frågade vad färgen hette och vi fick ett färgnummer. När vi provade denna färg så rös vi i vårt innersta, det hade varit som att sitta inne i en rå lever, och det kan väl aldrig vara bra för matsmältningen? Så vi landade på den här färgen i stället, och den gillar vi skarpt. Vi hade vår allt-ska-gå-i-kliniskt-vitt-epok redan på 80-talet så numera är vårt hus rätt så färgglatt...

Ett annat glädjeämne var att vi beslöt oss för att korka upp den första flaskan pinot gris som vi köpte hos madame Faller på Domaine Weinbach i våras. De ska egentligen lagras något år till, men skulle kunna drickas från och med 2010. Oktober, det är ju nästan januari. Close enough tyckte vi i alla fall, och vinet var ljuvligt och passade jättebra ihop med ankbrösten och potatisbakelserna.

Sen så är det så bra att när A-K och A kommer, ja då vill liksom Hampus upp i soffan. Det får han annars bara på nyårsafton, men ibland så får han även när A-K är här, och han tog saken i egna tassar och beslöt sig för att detta var ett sådant tillfälle. Eftersom A-K är gravid så kunde ju maken, som nästan fick skrämselhicka, inte neka henne att få ha en liten huligan hos sig, så trots lite muttrande så fick hunden vara i soffan. Vilket även jag - för att inte tala om Huliganen! - tyckte var ganska mysigt!

Tja, sen så var det ju fotbollslandskamp, och det kan väl hända att jag råkade somna ett tag på slutet, men då är det skönt att ha såna vänner på besök där det inte gör något. Man kan lite sällskapligt sitta och småsnarka i var sitt soffhörn.

Nu är det söndagsmorgon, det är regndisigt ute, hunden och jag har varit på en lång morgonpromenad, nu sitter jag här och dricker chaite med honung och bloggar. Sedan väntar tidningen, plantering av lite lökar, fika med syster och en avslappad söndag. Och då, ja då är det höst med utropstecken! Äh, jag slår till med några fler: !!!