Igår bjöd jag på födelsedagsmiddag - pappa fyllde 87. Det känns lite märkligt att ha en så gammal pappa, men uppenbarligen tycker han att det är ännu märkligare att ha så ålderstigna barn. Ibland kommenterar han syrrans och min ålder och säger förvånat att "tänk att jag har så gamla barn!".
Vi hade i alla händelser väldigt trevligt och med på middagen var en av mina farbröder som 89 år gammal satt sig på tåget från Stockholm för att hälsa på, man kan ju bara hoppas att man själv blir lika pigg!
Rätt som vi satt och pratade om allt från Hanna Pauli, Waldemarsudde, våfflor, näckrosor och annat så kom vi att nämna en man, varpå pappa säger att "nej han är inte gammal, han är bara något år äldre än vad jag är".... Vi gapar lite förvånat men vidhåller sedan att då är man ju gammal, vilket fadern inte riktigt vill gå med på.
Fast det är väl så, man är inte äldre än man känner sig. Utom ens barn då, som uppenbarligen följer en annan slags tideräkning.
Och här kommer ett stort tack från syrran som njöt av att bli serverad god mat och gott vin i er härliga matsal.
SvaraRadera