Rätt vad det är så far huliganen upp. Ställer sig på bakbenen och spejar ut i trädgården. På andra sidan staketet syns ett litet vitt lurv som far fram och tillbaka. Lurvet heter Linus och är vår nye granne som bott där några veckor. Linus och Huliganen har bara fått hälsa genom staketet ännu, men snart är det nog dags för premiärträff. Måtte Huliganen inte göra skäl för sitt namn och käka upp grannhunden, det vore nog inte bra för grannsämjan.
I vilket fall som helst så blir Hampus mycket ivrig. Nu vill han ut och säga hej till det där som skuttar runt. Han far ut till köksdörren och gastar "släpp ut mig, släpp ut mig". Jag öppnar dörren och hunden far som en katapult ut. Linus blir till sig av glädje och far runt som en bomullstuss med reamotor i rumpan. Då kommer Huliganen på att han är ju faktiskt en mogen man i sin bästa ålder. En som har livserfarenhet, är streetsmart och full av savoir faire. En sån kan ju inte bli imponerad av en liten valp, hur tussig och glad den än är. Alltså låtsas Huliganen som om han överhuvudtaget inte ser valpen. Han strosar längs staketet som om det bara är en slump att han befinner sig just där. Han sneglar bara ytterst diskret ur ögonvrån på det där som studsar. Han är en Man Av Värld, och han är väl medveten om sin betydelse.
Men när Linus ska gå in och äta frukost, då släpper Huliganen på sin värdighet. Då är det han som far runt som en skållad råtta i de okrattade lövhögarna och ingen kunde väl tro att det här är en mogen västgöte på snart 7 år.
Det ska bli otroligt roligt att se när de får träffas på samma sida staketet. Och då ska jag ha kameran med. Men om något hinner fastna på bild, det är en annan fråga.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.