Precis denna dagen, för ett år sedan, började jag skriva den här bloggen, mest för att ha något att pyssla med med min då sprillans nya dator. Hade jag varit maken hade jag kanske gjort mig ett excelark med sjuttiofnutti kolumner och värden och decimaler och y-axlar och x-axlar. Nu är jag ju som bekant inte det, så inget vore mig mer främmande än y-axlar kan jag ju säga. Skulle vara x-axlar då.
Nej en blogg fick det bli, och jag trodde väl mest att det skulle bli som för många av mina projekt - jag startar storstilat och sen blir det liksom knappt ens en liten fingertuta, som i sagan. Men tji fick jag!
Jag trodde väl förvisso att det liksom skulle bli lite mer seriöst. Att jag skulle rabbla latinska växtnamn och lägga ut strålande träningsbilder på hunden, att folk skulle tänka att "det där, det är minsann en kvinna som vet vad hon gör!". Riktigt så har det väl inte blivit... och hur skulle det förresten kunnat ha bli det?
Men så kul det varit, det här året! Och tänk att man kommit i konktakt med en en massa trevliga personer som man med all säkerhet inte gjort annars. Att man fått se bilder på många fina västgötaspetsar och även andra hundar. Att man blivit inspirerad till att träna lite andra saker. Att man blivit inspirerad till att köpa sig en ny kamera. Att man fått läsa fantastiska texter av folk som faktiskt vet vad de gör. Att det helt plötsligt står otroligt trevliga bloggläsare och knackar på dörren. Att man fått skratta så mycket
Ja det var ju en evig tur att jag för en gångs skull råkade vara lite uthållig.
Kära blogg, nu utbringar jag ett trefaldigt lundensiskt leve för dig; hurra, hurra, HURRA!!!
Fast tårta får du inte, ånej. Bara en rabarbermuffins, och den åt jag förvisso upp själv... sån är jag!
GRATTIS KÄRA BLOGG! Du bär ditt år med heder och vi hoppas innerligen att du fortsatt förgyller vår tillvaro som du hittills gjort i 351 inlägg!
SvaraRaderaTur att du inte är ett mjukisdjur, då hade ju Huliganen gjort slarvsylta av dig för länge länge sedan...
Och eftersom jag nu är moster till Huliganen är jag kanske moster till dig också - nu när du fyller år?!! I så fall hälsar kusinen och grattar också!
Grattis blogg och stort tack till din fantastiska skapare som skriver helt fantastiskt.
SvaraRaderaBästa blogg, STORT grattis på bemärkelsedagen!
SvaraRaderaDu ska veta att vi, jag & Grabbarna, läser ALLT som står i dig. Ibland nickar vi instämmande, ibland ler vi igenkännande och ibland, ganska ofta faktiskt, gapskrattar vi ohämmat & ohejdat till den milda (eller omilda??) grad att vi trillar av stolen.
Det är då du är som bäst, tycker vi :)
Må du nu leva och det MINST uti hundrade år!
Evinnerligt många gratulationer (och utropstecken!!!!!) från Kungen och Jea!!!!!!
SvaraRaderaVi är så glada att vi råkade snubbla över denna eminenta blogg!!!!!!
Hipp hipp hurra!!!!!!
(ps, under mina favoriter heter bloggen fortfarande som den gjorde från början. Med utropstecken alltså! ;))
Grattis på födelsedagen (jag har inte somnat än så, tekniskt är det faktiskt fortfarande idag, tycker jag... i teorin) kära beroendeframkallande blogg!
SvaraRaderaOm du hade öron skulle jag be Emil ringa och sjunga Jamåduleva med HURRA och allt. Han kan nämligen det.
Med eller utan öron hoppas jag på att sitta och läsa inoch gapskratta åt ( med?) dig när jag är 93! Minst!
Tack kära blogg att du var så trevlig så att Irene ville fortsätta att skriva i dig!
SvaraRaderaMaken till härligt ställe att vistas i får man leta efter!
Måste också Tacka Annika som lotsade mig in i denna värld av vin, rosor och "huliganig" hund!
Själv har jag just klarat av 3 månader (idag) och det är stort eftersom det är ungefär då som dagböckernas blad börjar bli alltmer tomma!
Länge leve denna blogg som får mig att frusta( ja, tyvärr är det inget litet vackert fniss som utbrists när man läser vissa inlägg här)och att bli glad!
Tack och fortsätt i samma stil så att vi kan hurra om ett år igen!
Annika, du är klok du! För visst är det tur att bloggen inte är mjukisdjur, då hade den varit massakrerad sedan länge...
SvaraRaderaLinda, som du säger, nu blir jag ju jättegenerad. Men glad! Tack!
Larsson, då kanske jag ska behärska mig? För jag vill ju inte att ni ska bryta något väsentligt. Typ nacken eller så. Vi vill ju ha kvar er, för alltid, i vår bloggosfär!
Jea, du är minsann en kvinna som kan strössla med utropstecknen du!! Underbart, på min ära!!!!
Lotti, det hade faktiskt varit väldigt roligt att höra Emil sjunga! Mycket begåvad hund, det där.
Maja, personligen föredrar jag ju glada frustranden framför små belevade fniss, så jag tycker du ska frusta på!
Den leve, hipp hipp hurra! Hurra! Hurra!!! (Aningen sent kanske, men mitt internet fungerar fortfarand einte)
SvaraRaderaEftersom jag är urdålig på allt som har med siffror att göra (tixempel min privatekonomi!) har jag ju missat DATUMET. Åh, förlåtförlåtförlåt. Men jättegrattis, Bloggen! Nu tittar vi på skrmen med fuktig blick (av rörelse, då) och säger oss: vad stor den blivit. Och så duktig den är som inte bara är rolig, välskriven och innehållsrik – den är även kulturell. Tack för det här året, Bloggen och gott nytt!
SvaraRaderaEmelie, har man inget internet, då är man självklart ursäktad! Och dessutom beklagad. Stackars dig!
SvaraRaderaBitte; du är självklart förlåten du med. Och framför allt är bloggen (och jag!) så himlans glada att du är hemma igen!