Ibland tittar jag på Huliganen och grips av sådana oerhörda ömhetskänslor - jag kan inte förstå att det faktiskt är så att han är min! Att man kan älska en sån liten knodd så mycket. Ibland när jag vaknar så kikar jag över sängkanten ner i hans biabädd där han ligger på rygg och snarkar och får nästan nypa mig själv för att förstå att jag har en hund! Och just den hunden dessutom... vilken tur jag har!
Okej, han kan vara lite gapig emellanåt... |
...och uppvisa lite piraja-drag... |
Och det kan väl hända att han tigger lite...
|
Men se så klok han ser ut! |
Och vilka gulliga tassar!
|
Som sagt - supergulliga!
|
...och mjuka luddiga öron...
|
...och mjuk, luddig, underbar nacke...
|
...och svansen! Sötare kan en svans inte bli!
|
"Jag vet, jag är helt enkelt bäst" tänker Huliganen helt blygsamt |
Nej det kan man väl inte?!
...
Jahaja, det var veckans känslosamma utbrott. Nu ska jag gå tillbaka till att vara mitt vanliga hårdkokta jag.
♥♥♥
SvaraRaderaVättarnas svansar ÄR de gulligaste svansarna numera. (tidigare när man kuperade var boxersvansarna sötast ;))
Och vilka jattegulliga tassar han har, huliganen (hulken holl jag pa att skriva). For att inte tala om vilka fina bilder du tagit!
SvaraRaderaDen där blicken säger allt. Utan hund är livet fattigt.
SvaraRaderaNu när jag tänker närmare på det, så tycker jag att det ser ut som att han har väldigt väl ansatta öron också, hunden.
SvaraRaderaSå skönt att läsa ditt inlägg!
SvaraRaderaDet är inte bara jag!!!
Jag kan sitta och titta på min Raja och få tårar i ögonen!
Underbara hund som jag fått ynnesten att lära känna!
Tror att det blev lite blött i ögonvrårna när jag tittade på din hund också!
Min gammelmormor hade en sådan där "Huliganhund"! Den fina damen Sabina!!!
Ja, vad vore livet utan hund?
Medan jag tänker på det ska jag vila ögonen på Morden i Midsummer.
Båda mina älsklingar är ute och promenerar nu!
Ha det gott!
Den hunden - han är något i hästväg han! Pussa honom från mig.
SvaraRaderaOch du - hur blidde frisyren??? Kram Syrran
Det är kärlek det
SvaraRaderaLivet är för kort att slösa bort på en massa hundlösa år! Sa den hund- och hästlösa. :o Men hittar jag ingen häst så får det bli hund. Så det så! (Och småskramlet jag får vid en ev försäljning av elephanten kanske bara räcker till en gatukorsning av dubiös karaktär, och inte alls till den svarta dressyrhäst jag målat upp som idealet..
SvaraRaderaJea, jag ignorerar det där med boxersvansarna och nöjer mig med att konstatera att du har rätt. (Och fortfarande vet jag inte hur man gör små hjärtan... äsch!)
SvaraRaderaEmelie, Hulken hade nog passat honom också tror jag. Plus att såväl öron som tassar är väldigt väl ansatta, tycker jag i alla fall.
Kerstin: ja precis. Nu kan jag inte begripa att jag framlevde mitt liv i total misär, alldeles hundlös - utan att ens begripa vad som saknades!
Maja: livet utan hund? Jadu, numera kan jag inte ens tänka mig ett sånt liv. Vad skulle man med det till?
Annika: pussar utdelade! Han tog det manligt och muttrade bara lite... Håret, tja det blev bra, tror jag. Dock ej rödkrulligt.
Anna-Karin: du kan ju köpa dig en svart grand danois? Så kan Ellen rida dressyr på den, menar jag.
Linda; ja visst är det! Förresten, hade inte du också skaffat hund?
SvaraRaderaÅ lille gosemyshuliganen! Han är mattes kille :)
SvaraRaderaMin dotter köpte en liten skylt åt mig när hon var på Crufts i våras.
SvaraRadera"Life without dogs - I don´t think so"!
Så rätt, så rätt!
Går säkert att hitta en terränggående rollator!
Lotti, japp det är han! Både gosemysig och min kille.
SvaraRaderaBritta, och om det inte finns så borde väl produktutvecklarna ligga i startgroparna för att utveckla en sån modell?
Värmen sprider sig i hjärtat genom ögona. Det enda som behövs är en - hund! Alldeles egen med blöt nos, fina öron, ljuvliga tassar, bedårande nacke...
SvaraRaderaHundägarnas kärleksträsk; med fingrarna i pälsen och näsan i nacken. Dom luktar ju alldeles alldeles underbart också!
Dom Grå spanar ingående på Huliganen. Jepp, definitivt en Vätte!
Ja Mags, jag tror ju att en hund hjälper mot det mesta, från nageltrång till deklarationsvånda ungefär. Tur de finns!
SvaraRadera