När jag skaffade min dator förra sommaren var min avsikt att kunna sitta i växthuset och surfa, blogga och skriva - i en sån miljö måste ju kreativiteten frodas tänkte jag. Glatt susade jag ut dit med datorn i högsta hugg. Bara för att upptäcka att det de icke-existerande trådarna i det trådlösa nätverket inte nådde dit ut! Därför fick bloggen bli vad den blev, utan denna extra stimulans.
Nu var det dock dags att skaffa mera kräm i näteriet tyckte maken och införskaffade en ny router. Därefter dök han modigt in längst in under skrivbordet där det säkerligen var ohyggligt varmt såväl som dammigt. Efter en stund kom han ut på altanen, svettig men belåten. Nu var routern installerad, meddelade han.
- Lösenordet är Läderbagge, väste han konspiratoriskt i mitt öra. Jag kände mig som något i en agentfilm, kastade förstulna blickar över axeln och sen knappade vi glatt in detta lösenord.
Datorn hickade till. Sedan meddelade de på ett sätt som jag enbart kan beskriva som försmädligt att ä:n icke accepterades.
En stridslysten blick tändes i ögonen på maken. Inte tänkte han låta sig besegras så lätt, ånej minsann.
- Jag installerar
Han galopperade raskt in till den andra datorn och hamrade loss på tangenterna. Sedan kom han ut igen och väste lika konspiratoriskt, men nu också triumferande, att det nya lösenordet var Dyngbagge!
. Dyngbagge är ordet! kvittrade jag beundrande.
Datorn tuggade. Sedan meddelade den koncist och utan vidare vare sig spisning, förklaring, rim eller reson att lösenordet icke accepterades. Jag såg att maken nu fick en envis blick i ögonen, och insåg att han kunde tänka sig att prova med såväl ekoxe, jordlöpare, pingborre eller någon annan av alla de tusentals skalbaggesorter som finns, eventuellt med alla dess latinska namn. Själv är jag mer pragmatisk och ville ju ha igång eländet, så jag föreslog fantasilöst att vi kanske skulle försöka med att använda det lösenord som systemet föreslog?
Maken såg ut att tycka att detta var oerhört andefattigt, plus att han nog tyckte att detta var att vika ner sig för lätt, men gav efter.
Således har vi nu en sån där obegripligt och tråkig ansamling av siffror och bokstäver som lösenord, men, å andra sidan, nu kan jag minsann blogga i växthuset!
Så är det med Mac, förstår du. Macen är en smart dator som väljer väl och naturligtvis inte går med på vilka dyngbaggar som helst. Hade du tixemel valt BriardenochValpen som lösenord hade den promenerat fot fram och tillbaka till växthuset (och kanske bloggat själv men det vill man förstås inte). Ett tips bara, i all blygsamhet.
SvaraRaderaJag tycker det verkar vara en inskränkt dator, den där datorn. Faktiskt. *byter genast lösenord till "Läderbagge", bara för att jag kan*
SvaraRaderaBitte; BriardenochValpen, sa du?? hm... men då hade nog Huliganen blivit putt. "Men JAG då??" hade ha frågat upprört. Och aldrig mer gått fot i sitt liv.
SvaraRaderaLotti; det vågar jag inte berätta för maken. Får han reda på att du har Läderbagge som lösenord och inte han så blir han nog lite lissen i ögat, faktiskt.