Det rycker i vårkänslorna

Efter en ganska, med förlov sagt, pissig vecka blev det fredag. Jag parkerade mig i horisontalläge i soffan och åhörde makens städande. Med åhör menar jag kanske inte direkt brummandet från dammsugaren även om det också förekom; nej jag menar när maken går och påpekar "nu dammtorkar jag tavlorna".... och "nu dammtorkar jag på TV-bänken". Emellanåt avbröts detta av ljuden av maken och Huliganen som hade dragkamp om dammtrasan.

Efter ett tag kände jag att det var risk för att man skulle bli dammtorkad själv om man låg kvar, så jag tog hunden och vandrade ut i marseftermiddagen. Och har man sett! Plötsligt stod den där, årets första vintergäck. Och den blommade i grannens trädgård!! Jag blev grön av avundsjuka och galopperade raskt hemåt med hunden i släptåg för att se om inte vi hade någon vintergäck. Som tur var hittade jag en modig liten samling vid det gamla äppleträdets fot.

Okej, man får väl medge att som blomma betraktat är den kanske inte så överväldigande, men eftersom det är årets första så blir man ju nästan tårögd av förtjusning.

 

- Titta! sa jag förtjust till Huliganen, jag ville ju att han också skulle få njuta av vårens lille budbärare.

Huliganen tittade. Med outgrundlig blick spanade han ut över den trädgård som jag tror är min, men som  han med upphöjt lugn vet är hans domäner.

- Jamen du tittar ju åt fel håll! påpekade jag. 

- Hitåt då? sa Huliganen. - Jag tycker jag gör mig i profil.

Jag försäkrade honom om att han är väldans stilig i profil, precis som ur alla andra perspektiv, men det var ju inte ditåt heller.

 

Frolic är minsann bra till mycket.