Alltså, jag är ju inte mycket till odlare såtillvida att jag vare sig djupgräver köksland, odlar pumpor, kålrötter och spenat och sånt. Man kan ju inte neka till att det ändå är något som tilltalar urmänniskan inom en att gå ut och skörda lite av sin egen mat. Så idag har jag skördat. Fyra tomater och en slanggurka. Efter att jag klubbat ihjäl bytet, släpade jag in det i köket och gjorde bruschetta. Jag kunde inte varit mer nöjd med mig själv om jag så hade skördat 8 hektar råg eller så.
Det är kul med växthus - det är som att ha en lekstuga igen nu när man uppnått mogen, för att inte säga övermogen, ålder. Länge pratade jag om att jag ville ha ett växthus. Maken som är van vid att jag hyser de mest högtflygande planer för både det ena och det andra muttrade något otydbart och hoppades att jag skulle komma på bättre tankar. Men så småningom, hösten 2006, inköptes ändå ett växthus när det var rea på Willabs. Ett kvadratiskt, grönt växthus, knappt 10 kvadratmeter stort.
Men så var det ju som sagt höst. Och Bengt som brukar hjälpa oss med alla större projekt i trädgården var helt uppbokad hela hösten, så själva monteringen skulle ske "senare". "Senare" visade sig bli just det. Först var träd som skulle beskäras, stenläggning som skulle läggas och det ena med det andra. Allt hos andra människor. Detta var ju före lågkonjunkturen, trädgård var synnerligen inne och alla skulle ha precis allting gjort i sina trädgårdar. Och av vår Bengt, som är en synnerligen kompetent och trevlig man. Till jul skulle det väl ändå komma upp. Trodde jag. Men sen började det regna. Och regna. Och regna. Julen kom. Julen gick. Inget växthus. Det fortsatte regna som om syndafloden var över oss, och jag höll på att bryta ihop och tänkte att jag aldrig skulle få mitt växthus. Jag tröstade mig med att köpa fröer att ha i beredskap, fast jag började nästan misströsta om att få så dem i mitt växthus. Men så blev det ändå uppsatt, en salig vecka i mars när det faktiskt inte regnade.
Sen stod det där, och jag måste erkänna att när jag först såg det, alldeles tomt, alldeles grått och lerigt omkring, inte minsta lilla planta, ja då tänkte jag "åh herregud, vad skulle jag ha det här till?!". Men det kunde jag ju inte erkänna, efter allt mitt lyriska växthusprat.
Växthuset invigdes dock vederbörligen med skumpa en kall och stjärnklar kväll, och då tänkte jag att det blir nog bra det här. Och det blev det! I mitt växthus äter jag frukost om helgerna och när jag är ledig, jag frösår, jag har min vinranka, mitt olivträd och massor av olika blommor. Samt, som sagt, en tomatplanta och en gurkplanta, därav dagens skörd.
Växthus är bra för själen, det är jag övertygad om. Trots dess tämligen ringa yta går det ändå att knö in 7 personer där för att fira midsommar, t.ex. Man kan ha glöggfest där. Man kan sitta långt ut på sommarkvällarna och dricka te. Eller vin, om man nu känner för det.
Världen vore nog en bättre plats om lite fler människor hade ett växthus. Och om telemonopolet fanns kvar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.